En värdig uppföljare
Varför ändra på ett vinnande koncept? Pentax K10D som kom i november 2006 har fått många lovord och vunnit en rad utmärkelser, inklusive det prestigefyllda EISA-priset. Är K20D en värdig uppföljare? Läs vidare när jag tar reda på det.
Samma skal
Vid en första anblick konstaterar jag att inte mycket har ändrats på kamerans utsida. Det är samma robusta och vädertätade kamerahus. En pålitlig kamera med andra ord och den inger känslan av god byggkvalitet.
Greppytorna är gummerade och vänligt utformade både på framsidan och på baksidan. Tummgreppet på baksidan med dess urgröpning uppskattar jag extra mycket när jag behöver luta kameran.
Knappar och reglage är utformade på samma sätt och är placerade på exakt samma ställe som sin föregångare. Här skulle jag hellre se att Pentax övergav funktionsknappen (Fn) som inte är en bra lösning ur användarperspektiv då man gömt vanliga funktioner som ISO-värde, vitbalans och blixt i undermenyer. Varför inte lägga till knappar på utsidan av kamerahuset för ofta använda funktioner. Däremot är jag tacksam för att knappen för byte mellan jpg och raw är kvar. Den är guld värd.
Nyheter under skalet
De största nyheterna kommer i form av en nyutvecklad CMOS-sensor som krämar ut 14,6 Megapixel i effektiv upplösning, möjligheten att lokalisera och rensa damm på sensorn och en funktion som låter dig välja bildbearbetningsmetod. Denna funktion finns på de flesta spegelreflexkameror och K20D erbjuder sex olika lägen (ljus, naturlig, porträtt, landskap, livfull och monokrom). I dessa lägen kan man även finjustera färgmättnad, färgton, kontrast och skärpa.
ISO-känsligheten har ökats från 1600 till 3200, och det finns möjlighet att öka den ytterligare till 6400.
En annan stor nyhet, som är lite bitterljuv, är skärmsökaren, så kallad live view. Anledningen till att jag inte är särskilt nöjd med skärmsökaren beror på att autofokusen inte fungerar då. Det går att zooma in på ett område i bilden, men då zoomar man i den redan lågupplösta videosignalen till skärmsökaren. Bilden blir pixlig och det blir inte lättare att ställa in skärpan.
Kamerahuset har inbyggd optisk bildstabilisator vilket gör att du kan ta bilder med fyra stegs längre slutartider jämfört med om den skulle vara avstängd. Dammborttagninsfunktionen har nedärvts från lillbrorsan och ett avancerat system rengör sensorn varje gång kameran sätts igång. Funktionen kan även nås manuellt via menysystemet.
Gillar människor
Något som imponerar på mig är bildkvaliteten som är utomordentligt bra. Speciellt porträttbilder som överlag ger väldigt fina och välexponerade bilder. Hudtonerna återges korrekt och naturtroget. Autofokusen kan dock vara en aning långsam, speciellt vid lite sämre ljusförhållanden vilket resulterar i en del oskarpa bilder.
En ny funktion som har tillkommit i K20D är möjligheten att dubbla det dynamiska omfånget. Detta är speciellt användbart vid fotografering utomhus då små detaljer, som vid en mulen himmel, kommer fram betydligt bättre.
Vad jag inte hoppar i taket över är seriebildstagningen som är rent ut sagt medioker med 3 bilder per sekund. Däremot kan man i ”burst”-läget fånga 21 bilder i sekunden i 1,6 Megapixels upplösning. Med den låga upplösningen är jag inte säker på hur användbar funktionen verkligen är.
Slutsats
Pentax K20D är en gedigen systemkamera som tål litet extra, vädertätad som den är. Kameran presterar väldigt bra i de flesta sammanhang, men det är vid porträttfotografering som den verkligen glänser! Har du föregångaren, K10D, så rekommenderar jag att du behåller den. K20D är en bättre kamera, men nyheterna motiverar inte en uppgradering. Går du i köptankar kan du skriva upp Pentax K20D som en stark kandidat, och fotar du mycket porträttbilder så kan sökandet efter din nya systemkamera mycket väl vara över.