Digital Life
Välkommen till Digital Life – full koll på den digitala världen

Nätgemenskaper

Jag har ånyo gått med i Facebook efter att ha varit borta i ungefär ett år. En väsentlig ändring upptäckte jag genast: Istället för att samla på sig massor av applikationer, skicka öl, kramar, kasta får, pumpor eller ägg på varandra, så talar man om vad man gör eller tänker på.

Min hemsida uppdateras ständigt med det som mina vänner tänker på. Det är rätt kul och jag går ofta in och kollar vad mina vänner gör. På så sätt uppkommer en gemenskap där man hela tiden håller koll på varandra, kan kommentera eller bara gilla.

Men de som är med är mina gamla vänner. Jag har inte träffat någon ny person på Facebook, det är gamla kompisar som jag nu fått en ny sorts kontakt med. Jag kan se delar av mina vänners kommentarer och jag kan gå in på deras sidor och se vad som hänt där. Men jag får inga nya vänner! Detta är ju ett av de stora argumenten med att gå med i nätgemenskaper: Man träffar nya vänner med samma intressen. Det gör man inte, man träffar sina gamla vänner. Min tes är alltså att nätgemenskaper inte ger fler vänner; man får istället ytterligare en kommunikationskanal till dem man redan har.
Men varför använder man då Facebook? Jo, jag tror det är en grundläggande samhällelig ångest för att inte finnas: Cogitor, ergo sum (Jag tänker, alltså finns jag)! Där kan man tala om för sina vänner med jämna mellanrum att man finns, vad man tänker på just då och man kan också se vad vännerna gör. Det är också intressant att man på detta vis kan hålla kontakt med även ganska avlägsna vänner och se vad de gör. Någon enstaka gång kan man också få reda på något intressant, till exempel fick jag veta att det finns en indisk el-bil, REVA, via Facebook. Men huvudsyftet är som jag ser det rent egoistiskt: Jag talar om att jag finns!

En annan intressant sak är hur man upplever gemenskapen. På min hemsida ser jag ju gemenskapen från mitt perspektiv, jag är spindeln i nätet och det ser ut som allt kretsar kring mig. Självfallet gäller ju samma sak för de andra och på så sätt har Facebook skapat ett nät där alla är i centrum. Det är också så smart ordnat att ju mer aktiv jag är desto mer centrerad är jag i nätet, desto viktigare upplever jag mig själv och desto mer kommunicerar jag. Man har skapat en positiv spiral, en självuppfyllande kommunikationsspiral som ständigt ökar. Frågan är bara för vad, för vem? För inte kan det väl vara altruistiskt… De där annonserna ute till höger måste kosta en hel del. Det är väl därför alla vill åt mitt mobil-nummer för att skicka skitdyra sms. Det står med små bokstäver längst ner. Men det är klart, då vet jag ju att jag finns när jag får räkningen.

Visa kommentarer / Kommentera nu
Nätgemenskaper - Teknik, Feature
Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17