Det första som slår mig när jag installerar Logitechs THX-certifierade datorhögtalare Z623 är att baslådan är så stor att den knappt får plats vid mina fötter. Om den hade levererat bas i världsklass hade jag kanske kunnat leva med det, men när många 2.1-system gör ett bättre jobb utan att göra anspråk på hälften av samma golvyta känns det bara onödigt.
Min andra iakttagelse är att de svarta sattelithögtalarna ser väldigt plastiga ut. Formmässigt ger de ett stabilt och knubbigt intryck med högtalarelement placerade i lätt lutning, men de är plastiga.
Gott om anslutningar
Nog om det visuella. Logitech har gjort sig kända för att tillverka prisvärda högtalare som låter bra och Z623 är inget undantag. Med sattelithögtalare på 35 watt vardera och 130 watt i baslådan går det att ratta fram ett ordentligt tryck som lämpar sig för film och spel, men när jag lyssnar på musik saknar jag de höga skarpa frekvenserna som gör ljudet kristallklart. Resultatet känns lite mörkt och oskarpt.
Ett stort plus är att jag kan reglera basen med en ratt på höger sattelithögtalare istället för på baslådans baksida. Ännu bättre hade det naturligtvis varit med en liten fjärrkontroll, men man kan ju inte få allt.
THX – ett urvattnat regelverk
THX-certifierade biografer har vi alla hört talas om, men THX-certifierade datorhögtalare?
I fallet Z623 innebär det att THX har hjälpt till att finslipa ljudbilden, men i praktiken betyder det inte särskilt mycket mer än att Logitech och THX har slått sina kloka huvuden ihop. Man ska med andra ord inte vänta sig att få samma känsla som när det ikoniska THX-ljudet värmer upp biosalongen, om det nu var någon som trodde det?