Jag älskade det första Xenoblade när det släpptes till Wii 2012. Världen var stor och unik och det var alltid belönande att utforska nya områden. Därför är det inte oväntat att den fristående uppföljaren tar steget och expanderar världen. 
Mänskligheten på flykt i en galax långt borta
Många år in i framtiden hamnar Jorden i skottlinjen mellan två utomjordiska raser som drabbar samman i krig runt vår planet. Uppgiven över sina förluster tar mänskligheten till flykt och lämnar jorden för att hitta ett nytt hem i en annan galax. De störtar på den okända och ogästvänliga planeten Mira. Strandade på en ny planet med egen flora och fauna stapplar människorna för att lära känna sitt nya hem och samla spillrorna av det kraschade moderskeppet. Du tar rollen som en soldat som räddas ur en flyttkapsel efter att ha legat i koma en längre tid.
Gigantiska ytor
Jag har aldrig upplevt en så vidsträckt och häpnadsväckande värld tidigare. Gravitationen på Mira är svag vilket gör att min karaktär kan springa väldigt fort och hoppa enorma sträckor. Det tillåter mig att utforska djupa dalar och höga berg utan hinder. Världen som målas upp är både levande och organisk men samtidigt trovärdig som främmande planet. Landskapen och växtligheten påminner om världen Pandora från filmen Avatar.
Ett komplicerat stridssystem
Stridssystemet bygger vidare på det som skapades till det första spelet. Det är fria kommandobaserade strider med lagkamrater som sköter sig själva. Deras agerande bygger helt på dina val och de kommer att komplettera dig när chansen finns. Dessvärre får du knappt någon hjälp att lära dig spelet på grund av obefintliga tutorials. Stridssystemet är komplext och det är inte lätt att förstå hur alla delar i världen fungerar. Räkna med en hel del tid i spelets manual.
En stor investering av tid
Det kommer att ta många timmar innan spelet tar fart på riktigt. Räkna med minst 20-30 timmar innan du får äran att styra en Skell för första gången – de är spelets gigantiska robotar. De är definitivt värda att vänta på, men jag undrar om det måste ta riktigt så lång tid. När jag ändå klagar måste jag säga att manuset är väldigt sparsamt efter inledningen. Det finns oändliga mängder med sidouppdrag med sina egna historier, men jag saknar en grundläggande berättelse som bär spelet framåt.
Xenoblade Chronicles X är inte ett spel för alla. Det har definitivt brister som är svåra att överse men det står sig fortfarande som en av 2015 års mest egensinniga stortitlar. Om du tar dig igenom de första svårtillgängliga timmarna väntar den vackraste av världar att upptäcka!