Efter att ha genomlidit otaliga filmlicensspel i Sagan om Ringen-filmernas kölvatten är det med ett visst mått av skepticism jag tar mig an ett nytt spel som utspelar sig i Midgård. Just därför är det en positiv överraskning att Snowblind Studios åtminstone har haft den goda smaken att dikta ihop en egen parallellhistoria.
Spelets story fortlöper vid sidan om det som händer i J.R.R. Tolkiens böcker och Peter Jacksons filmer. Det fungerar bättre än väntat och känslan av att befinna sig i Midgård är påtaglig, inte minst för att man under resans gång stöter på platser och karaktärer från den legendariska trilogin.
Spöa upp allt som rör sig
Att Snowblind Studios har tvåspelarfesten Baldur’s Gate: Dark Alliance på sin meritlista är tydligt och i det stora hela är War in the North ett ganska generiskt actionrollspel: Hacka ner ett dussin orcher, stig i nivå, hitta utrustning och hacka ner ännu fler orcher. Genretypiska specialattacker, magier och färdighetsträd gör vad de ska, men på det stora handlar det om att hacka ner orcher.
Det tekniska är godkänt, med reservation för att mycket av det visuella kan tillskrivas den Peter Jackson-signerade estetiken snarare än finputsade koder. Dialogträden, som för tankarna till Mass Effect och Dragon Age, ger en skön kontrast även om de torra utläggningarna kan bli lite väl högtravande.
Inget för den ensamma spelaren
The Lord of the Rings: War in the North gör sig naturligtvis bäst i sällskap med en eller två vänner. Det är då de olika karaktärsklasserna kommer till sin rätt. Från att ha rensat fältet för bångstyriga AI-karaktärer i enspelarläget kan man faktiskt komplettera varandra och väga in ett visst mått av strategiskt tänk. Spelet tillåter två spelare med delad skärm eller tre spelare online.