Party Mix (Atari 2600, 1983)
”5 Wild and Crazy Party Games” lovar konvolutet och även om grafiken är av det gräsligare slaget stämmer beskrivningen ganska bra. Det är kanske inte det vildaste spelet i lådan, men när det kommer till galenskap levererar det så att det räcker och blir över. Minispelen bjuder in till antingen två eller fyra spelare och den udda mixen av grenar låter oss köra någon slags bil, tävla i dragkamp till tonerna av Wilhelm Tell-ouvertyren, kasta sten på hönor, jobba på lager och köra pumpdressin.
Hur står det sig idag? Att få tag i en fungerande kassett är inte lätt, och det är knappast mödan värt. Som historiedokument är det intressant, men på festen hör det inte hemma.
Anticipation (Nintendo, 1989)
Ett par högklackade skor, en trumpet, en nallebjörn och en glass. Det är pjäserna i det första riktiga partyspelet till Nintendos 8-bitare. Upplägget känns igen från Pictionary. Den datorstyrda konstnären målar sakta upp ett motiv under ett givet tema, och när någon tror sig veta vad bilden kommer att föreställa gäller det att pausa spelet och skriva in sin gissning. På papperet låter det kul, men bilderna är simpla och det virtuella tangentbordet är en mardröm.
Hur står det sig idag? Inte alls bra. Anticipation är långsamt, otydligt och frustrerande. Block och penna är tusen gånger roligare.
Mario Party (Nintendo 64, 1998)
När man pratar om partyspel är det omöjligt att inte nämna genrens verkliga långkörare. Idag är Mario Party-serien snart uppe i tvåsiffrigt, men allra helst minns vi hur det första spelet fick oss att kivas i soffan. På något sätt bidrog det orättvisa spelbrädet och det obalanserade motståndet till tjusningen, och tillsammans med tre vänner var de 56 minispelen en outtömlig källa till glädje. Den moderna partygenren var född.
Hur står det sig idag? Bortsett från att det är omöjligt att hitta Nintendo 64-handkontroller som inte lider av söndernötta spakar står det sig riktigt bra. En partypärla!
We Dare (Playstation 3, Wii)
Baksidestexten gav löften om att vi skulle få använda handkontrollen på sätt som vi aldrig hade kunnat föreställa oss och mycket riktigt – med grenar som involverade striptease, smisk och andra vuxenlekar var We Dare någonting unikt. När branschorganisationen Pegi satte den omdömeslösa åldergränsen 12 år väcktes upprörda röster som fick Ubisoft att blockera den oerhört genanta trailern och ställa in USA-lanseringen, men här i Sverige kan du fortfarande hitta ett överblivet exemplar för några tior.
Hur står det sig idag? Bra, om du ser spelet som bisarr inbjudan till gruppsex. I alla andra avseenden är det ett stort jävla nej.
