The World Ends With You släpptes för första gången 2007 till Nintendo DS och ses lite som en modern men en aning nischad klassiker. Mycket på grund av sin träffsäkra tolkning av stadsdelen Shibuya i Tokyo och dess ungdomskultur samt hur innovativt spelet använde konsolens dubbla skärmar och pekskärm.
Nu är det alltså tillbaka i en snyggare version till Nintendo Switch utan de två skärmarna, som det var så pass uppbyggt kring. Är det lika bra utan dem?
Tonårsångest och japanskt mode
The World Ends With You utspelar sig i en överstilliserad version av stadsdelen Shibuya där ungdomskulturen med mode, tekniken och trenderna flödar fritt. I huvudrollen har vi den tillbakadragne tonåringen Neku, som i berättelsens början blir indragen i en parallell version av staden för att delta i det mystiska “Reaper’s Game”. Varje dag måste han, sin nyfunna vän Shiki och andra “spelare” utföra ett visst uppdrag för att ta sig vidare, samtidigt som de måste kämpa mot mörka varelser kallade Noise.
Det är precis som det låter, en väldigt japansk berättelse. Karaktärerna och deras relationer är dock välskrivna och berättelsen tar upp djupa ämnen som döden, självförtroende och psykisk ohälsa. Dessutom är skildringen av den folktäta och popkulturella stadsdelen Shibuya så pass intressant och intrycksfull att det inte gör något att intrigen är en aning töntig. Däremot kan dialogerna vara lite utdragna ibland och det känns många gånger som att handlingen står och stampar på samma ställe.
Krångliga kontroller
I originalet handlade striderna mycket om att hålla koll på de båda skärmarna och trycka på knapparna och pekskärmen samtidigt, för att kontrollera två karaktärer. I den här versionen kan man bara använda pekskärmen eller de rörelsekänsliga handkontrollerna.
Dessvärre är ingetdera särskilt bra. Att använda pekskärmen på Nintendo Switch är ärligt talat inte så bekvämt och teknikerna man använder kräver specifika rörelser som att dra ett streck snabbt åt vänster eller rita en cirkel. Problemet är att det inte är helt lätt att utföra de här teknikerna med samma precision som med en pekpenna på DS i stridens hetta, så det hela blir mest frustrerande och tjatigt. Även om originalet var byggt kring pekskärmen, hade jag gärna sett att det gick att spela mer traditionellt.
Överdesignade hjältar och japansk pop
Har du spelat något Final Fantasy där Tetsuya Nomura designat karaktärerna eller Kingdom Hearts-serien vet du vad du kan förvänta dig här. Karaktärerna har rent ut sagt överdrivna utstyrslar med överdimensionerade hörlurar, kjolar som sitter alldeles för långt ner och mängder med bälten och kedjor. Grejen är dock att det fungerar i det här spelet, då det handlar om ett överdrivet stiliserat Shibuya, samtidigt som det finns en viss charm i den här typen av mangainspirerade karaktärer.
Något annat som spelet hyllades för när det släpptes var den coola musiken, och jag kan inget annat än hålla med i hyllningskören. De både glättiga och en aning dystra popdängorna passar perfekt in i den tonårsemotionella berättelsen och den trendiga inramningen. När jag ändå har ljudet på tråden kan jag tycka att det är märkligt att de inte valt att spela in dialogen, då det blir lite tröttsamt att sitta och klicka sig igenom de ibland långa pratscenerna.
The World Ends With You är verkligen inget jag skulle rekommendera till alla, utan det här är ett ganska nischat spel både när det gäller berättelsen och spelmekaniken. Dessutom är inte den här versionen den bästa med sina bristfälliga kontroller, men är du redo att se förbi de frustrerande inslagen är det här ändå ett spel värt att prova på.
Läs även
Test: Playstation VR
Playstation VR: 13 spel betygsatta
Test: HTC Vive
Våra senaste jämförande tester
Bäst i test: True Wireless-hörlurar
Bäst i Test: Trådlösa sporthörlurar
Bäst i test: 4 lcd-modeller under 15 000
Bäst i test: Sportklockor
Bäst i test: Mobiler i premiumklassen 2017
Bäst i test: Gaming-tangentbord
Bäst i test: 3 nya spelmöss
Bäst i test: Bluetooth-högtalare
Bäst i test: In-ear-hörlurar
Bäst i test: Träningsarmband