En översvämning har skett i 1920-talets Oakmont, Massachusetts. Den har totalt förändrat staden och dess invånare. I de skador som vattnet lämnat efter sig växer sig sjögräs och koraller fram. På gatorna ligger förruttnande havsdjur kvar. Oakmont är en gråbrun sörja och byborna där mår sämre och sämre i sitt psyke och har börjat agera irrationellt.
Vanföreställningar och övernaturliga förmågor
Till staden kommer krigsveteranen och privatdetektiven Charles Reed. Han har under en tid lidit av mardrömmar och vanföreställningar. Charles har fått veta att något liknande händer personerna som bor i Oakmont och han behöver få svar på vad detta betyder.
Väl på plats börjar han undersöka vad orsaken till översvämningen kommer ifrån. Det innebär att lösa en rad olika mysterier. Här kan man välja att antingen hålla sig till huvudhandlingen eller lösa sidouppdrag som personer man möter berättar för en.
Charles Reed bär på övernaturliga förmågor i form av ett speciellt inre seende med vilket man kan se in i en dimension andra inte kan se. I denna dimension kan man se saker som hänt och därigenom lösa mysterier och gåtor.
Cthulhu-monster och galenskap
Genom att utforska den öppna världen hittar man ledtrådar och spår. Dessa kopplar man samman för att lösa problem, få nya ledtrådar, och sedan komma vidare i berättelsen. I sitt utforskande gäller det att inte drivas till vanvett. Det är inte bara invånarna som påverkas av vad som händer.
I staden har otäcka slemmiga Cthulhu-liknande varelser spolats upp. De är inte bara knepiga att slåss mot, uppsköljda ur ett outforskat djup har de dragit med sig ett vansinne som smittar om man tittar på dem för länge. Det gäller att smyga och hålla blicken undan, och att leta efter material så man kan tillverka botemedel mot denna galenskap.
Att ana är bättre än att se
Frogwares The Sinking City är inspirerat av Lovecrafts verk. Det är svårt att presentera hans skapade världar och väsen visuellt. Säga vad man vill om Lovecraft, men en sak har han lyckats med – att skrämma en av saker man bara kan ana. Det finns få saker så läskiga som Cthulhu och myterna däromkring, men att försöka visualisera detta kan kännas lite fånigt. Lovecraft målade aldrig upp dessa världar tydligt för oss utan planterade dessa skräckvärldar i vårt medvetande med ytterst få ord. Kanske är det också där de till största del ska vara? I våra tankar utan att riktigt få se.
I The Sinking City lyckas Frogware på flera sätt ändå beskriva dessa världar. Miljöerna i Oakmont (förmodat tagna bland annat ur Lovecrafts “Shadow over Innsmouth”) är otäcka och mystiska och frammanar stort obehag i sin kombination med musiken. Den gråa blöta miljön, gatunamn, objekt och texter flirtar smart med Lovecrafts noveller. Den håller mystiken levande.
Dock håller det inte fullt ut.
Blaskigt och överflödigt
Världen vi navigerar oss i innehåller en del klumpiga moment i hur man tar sig fram och slåss, och många delar känns överflödiga i innehåll och grafik. Här önskar jag att de hade hållit igen lite.
Som detektivspel är handlingen varierande intressant. Samtidigt som det är otroligt spännande att spela Charles Reed och hans framsteg så varierar innehållets kvalitet och det känns ibland minst sagt blaskigt.
En vansinne man vill uppleva
På något sätt blir man vansinnig av att spela The Sinking City. Förhoppningsvis inte på grund av buggar och dåliga strider, utan snarare av det man ser och får vara med om. The Sinking City är ett obehagligt spel i sin handling och trots en del frustrerande delar håller Charles Reed kvar intresset. Det går inte heller att släppa tanken om Cthulhu som håller kvar en med alla sina tentakler. Vansinnet kryper på en på olika sätt, och även om jag kanske inte är helt nöjd med alla delar så är det ändå ett spännande vansinne man får vara med om!
Läs även
Test: Playstation VR
Playstation VR: 13 spel betygsatta
Test: HTC Vive
Våra senaste jämförande tester
Bäst i test: True Wireless-hörlurar
Bäst i Test: Trådlösa sporthörlurar
Bäst i test: Träningsarmband
Bäst i test: Sportklockor
Bäst i test: Gaming-tangentbord
Bäst i test: 3 nya spelmöss