Resistance 2 tar vid där Fall of Man slutade, där fick vi se en inkommande helikopter, sekunden senare tar soldater Hale till fånga. Han fraktas till en bas på Island, där Resistance 2 tar sin början.
Sätt lite färg
Insomniac har ändrat mycket i uppföljaren och det första man lägger märke till är färgpaletten, som istället för tjugo nyanser av grått är full av naturtrogna färger. Den kvinnliga berättarrösten med brittisk accent har ersatts med mellansekvenser där större fokus ligger på huvudkaraktären Nathan och hans öde. Och ska jag erkänna fungerar det sådär, jag saknar mystiken som man fick ur hennes perspektiv.
Spelets gyllene regel
Det man vinner i styrning förlorar man i vapenarsenal. Nathan kan nu springa, men på köpet förlorar han tillgången till den stora vapenarsenalen. Du är begränsad till två vapen, vilket innebär att du tvingas till taktiska val inför varje strid. I vanlig Insomniac Games-anda finns det flera fantasifulla vapen, även om jag blev lite besviken då antalet är mindre än i Fall of Man.
När vi följer Nathan Hales öde över olika delar i USA chockar Insomniac mig ibland där vyer ser ut som de vore förrenderade, det är ohyggligt snyggt! Tyvärr ser det inte alltid ut så, ibland haltar ljussättningen och texturerna.
Det vore ett yrkesfel att inte nämna de härliga bossarna som finns i Resistance 2. Fler än en gång kommer du att möta enorma monster upp till 100 gånger din storlek. De är en frisk fläkt för fps-genren, som vi hoppas fler utvecklare tar efter.
Kampanjen känns kortare än den i Fall of Man. Men tempot är betydligt bättre. Förutom enspelarkampanjen finns det ett specialskrivet co-opläge för åtta personer, samt en fet onlinedel för upp till 60 spelare.
När kampanjen är tar slut efter 10-12 timmar så har du plattformens bästa onlineupplevelse att se fram emot (läs mer om onlinelägena på digitallife.se). Resistance 2 är vinterns bästa konsolexklusiva fps!