Jag är nog inte ensam om att ibland drömma tillbaka till den tiden då de japanska rollspelen var riktigt bra och var den plats i spelmediet man gick till för att få sig en engagerande berättelse. Idag är genren inte riktigt vad den en gång var och de allra bästa berättelserna går oftast att hitta på andra håll. De senaste åren har flera spel försökt återuppliva den där svunna guldåldern, med varierande resultat.
Octopath Traveler kommer kanske närmast hittills, men inte hela vägen.
Åtta vänner på pilgrimsresa
I marknadsföringen av Octopath Traveler har det lagts mycket vikt på de åtta unika karaktärerna du får lära känna under äventyrets gång. De ljuger inte, för varje karaktär är välskriven och deras berättelser är för det mesta gripande och intressanta att följa, även om de spelar ganska stereotypa roller i sin genre. Dansaren Primrose jakt efter sin faders mördare är den allra starkaste, då den tar upp mörka teman som människohandel och hämnd och fungerar som en fin kontrast mot de andra, som ofta är lite mer lättsamma men fortfarande lika välskrivna och engagerande.
Problemet är dock att det inte finns någon övergripande röd tråd. Karaktärerna har knappt några relationer och de har ingen som helst inblandning i varandras berättelser. Det blir oerhört märkligt när tjuven Therion i ena stunden säger att han alltid jobbar ensam, för att sekunden senare slå följe med ett gäng andra äventyrare som inte har någon som helst koppling till hans resa och vice versa. De pratar med varandra ibland, men de hade gärna fått ha något inflytande på varandras berättelser.
I stridens hetta
När det kommer till striderna är det istället oerhört innovativt och polerat. Vid första anblick kan det se ut som vilket klassiskt turordningsbaserat rollspel som helst, men det gömmer sig ett djup bakom. Alla fiender har nämligen en sköld med olika nivåer som måste krossas genom att attackera med något de är svaga för. Dina karaktärer får dessutom ett extra slag per runda som kan användas i följd, så det gäller att tänka taktiskt och använda rätt attack i rätt mängd för att paralysera fienden. Systemet ger ett välkommet djup till de ganska tjatiga turordningsbaserade striderna.
Nostalgiska pixlar gånger hundra
Estetiskt påminner Octopath Traveler mycket om de tvådimensionella rollspelen som släpptes till Playstation, med pixelerade figurer och tredimensionella bakgrunder som kan få den nostalgiske att tappa hakan och dregla vilt med sina vansinnigt detaljerade fiender och inlevelsefulla omgivningar.
Däremot har utvecklarna tagit i lite väl mycket ibland med effekterna. Ljuseffekterna är uppdragna till max och pixlarna är ofta grötiga. Den här spretiga kombinationen gör mig en aning kluven till presentationen, men det är onekligen ett unikt grepp.
Musiken är även den riktigt bra och sätter många gånger en tät stämning till platserna du besöker. Dessutom har spelet flera olika stridslåtar under äventyrets gång, vilket alla japanska rollspel apar efter. Dock är det bara vissa spår som verkligen fastnar, medan andra är generiska till tusen. Något annat som är generiskt är röstskådespeleriet, då det nästan alltid känns som att skådespelarna har stått och läst manuset innantill en tidig söndagsmorgon. Några karaktärer spelas med inlevelse, men det är oftast väldigt platt.
En halvt polerad resa till guldåldern
Om du kan se förbi avsaknaden av en röd tråd i berättelsen och karaktärernas icke existerande relationer gömmer sig ett gediget rollspel här. Den unika estetiken, de välskrivna karaktärerna och de oerhört engagerande striderna kompenserar mer än nog för att det inte riktigt är den där spirituella efterträdaren till Final Fantasy VI, som utvecklarna sagt att de eftersträvat under utvecklingen. Kanske blir utvecklarnas nästa spel det? Den som lever får se.
Läs även
Test: Playstation VR
Playstation VR: 13 spel betygsatta
Test: HTC Vive
Våra senaste jämförande tester
Bäst i test: True Wireless-hörlurar
Bäst i Test: Trådlösa sporthörlurar
Bäst i test: 4 lcd-modeller under 15 000
Bäst i test: Sportklockor
Bäst i test: Mobiler i premiumklassen 2017
Bäst i test: Gaming-tangentbord
Bäst i test: 3 nya spelmöss
Bäst i test: Bluetooth-högtalare
Bäst i test: In-ear-hörlurar
Bäst i test: Träningsarmband