Recension: Dark Souls Remastered

Med 2011 års Dark Souls satte From Software ner foten, viftade bort den rådande missuppfattningen om att spelare skulle vilja bli hållna i handen och gav oss ett fantasyäventyr så mörkt och hårt att ingen som spelade det lämnades oberörd.

Efter två uppföljare och en avstickare i form av utmärkta Bloodborne kan vi konstatera att From Software fortfarande är bäst på det de gör, men också att mycket av den mystik som omhuldade Dark Souls och dess föregångare Demon’s Souls har gått förlorad. När jag häromåret tog mig igenom Dark Souls 3 utan några större besvär kunde jag inte skaka av mig känslan av att det mesta hade börjat gå på rutin: från hur man bygger en framgångsrik magiker-krigar-hybrid till hur man enklast tar sig till nästa lägereld.

Seriens höjdpunkt

När jag spelar Dark Souls Remastered inser jag att problemet inte bara har legat hos mig själv, utan att spelen faktiskt har blivit lite snällare för varje del i serien. Bara en sådan sak som att jag inte kan teleportera mig mellan lägereldarna ger Dark Souls en helt annan tyngd än de båda uppföljarna. Visst blir det mer spring i samma korridorer, skogar och slottsruiner, men jag får också tillfälle att knyta djupare band till platserna. Den intrikata spelvärlden är tveklöst seriens bästa – bossduon Ornstein och Smough seriens svåraste.

Läs även vår recension av Dark Souls – originalspelet från 2011.

Annons

Bilduppdateringen är fixad

Nytt för den här gången är att upp till sex personer kan gästa samma värld istället för fyra och att spelet rullar på i 60 bildrutor i sekunden. Framförallt det senare är en stor och välbehövlig förbättring, vilket alla som någon gång tampats med det ökänt svåra området Blighttown kan skriva under på.

Men i alla andra avseenden rör det sig alltså om samma spel som för sju år sedan, vilket gör det lite mindre kittlande för oss Dark Souls-rävar. Att förvänta sig mer var kanske dumt, men det var From Software själva som satte ribban med Dark Souls 2-uppgraderingen Scholar of the First Sin. I det spelet gjorde man nämligen en hel del för att busa med oss återvändare.

Nej, målgruppen är snarare alla ni där ute som missade Dark Souls för att ni var för unga eller för att ni var upptagna med annat. För er är Dark Souls Remastered ett absolut måste.