Ända sedan jag som liten parvel körde in en sliten VHS-kassett med de första avsnitten av den tecknade serien Transformers har jag varit fascinerad av stora robotar. Det är helt enkelt storslaget när två stora maskiner pucklar på varandra i låg hastighet.
Ett par spel har lyckats simulera den där känslan av att kontrollera en gigantisk stridsrobot genom åren, som Zone of the Enders, Titanfall och Front Mission-serien.
Daemon X Machina till Nintendo Switch lyckas tyvärr ganska dåligt med det.
Förvirrande mechadrama
Daemon X Machina är verkligen ett sånt där spel med en oinspirerad berättelse som känns inklämd med skohorn. Den inledande sekvensen förklarar egentligen inte mer än att världen är angripen av maskiner vars artificiella intelligens har blivit fientlig mot mänskligheten, och att olika grupper av mechapiloter kämpar mot dem.
Jag som spelare tar så klart rollen som en av de här piloterna, som direkt kastas ut i stridens hetta mot de ondskefulla maskinerna. I snabbt takt introduceras jag till generiska animeansikten som faller in i olika klyschiga fack, som pratar om konflikter och ämnen som jag inte har hunnit bry mig om.
En berättelse i ett spel ska helst motivera mig att fortsätta spela. Inte som här, där jag snarare drar mig för att hoppa in i mecharoboten och klickar mig förbi de trötta ansiktenas repliker för att slippa deras dravel.
Slentrianmässiga actionsekvenser
Själva spelmekaniken går helt enkelt ut på att du skickas ut på uppdrag, som oftast går ut på att du ska besegra alla fiender på kartan. Roboten är skaplig kul att kontrollera och känns ganska tung i sina rörelser, på ett tillfredsställande sätt.
Problemet ligger främst i motståndet, som för det mesta består av oinspirerade robotar som skjuter dig på avstånd. Det är sällan det händer något annat än att jag långsamt flyger runt med min robot, med fingret konstant på avtryckaren för att målsökande skjuta ner allt som kommer i min väg. Bossarna är många gånger mycket roligare att möta, men allt annat känns som trist utfyllnad.
Inte de vackraste robotarna
En stor del av spelmekaniken kretsar kring att du hela tiden låser upp nya delar och vapen till din mecha. Det här systemet gör det lätt att variera roboten till dina preferenser, men det blir snabbt en ganska rörig och tröttsam rutin att gå in i menyerna och pilla.
När det kommer till grafiken är det verkligen inget fel på designen av robotarna. Hade bara grafiken och resten av presentationen varit mer tilltalande hade det kanske varit lite mer njutbart att panga skurkar med min mecha.
En besvikelse
Drömmen om det perfekta mechaspelet får helt enkelt fortsätta vara just en dröm, då Daemon X Machina levererar ett skapligt trist äventyr som jag har svårt att rekommendera till någon.
Läs även
Test: Playstation VR
Playstation VR: 13 spel betygsatta
Test: HTC Vive
Våra senaste jämförande tester
Bäst i test: True Wireless-hörlurar
Bäst i Test: Trådlösa sporthörlurar
Bäst i test: Träningsarmband
Bäst i test: Sportklockor
Bäst i test: Gaming-tangentbord
Bäst i test: 3 nya spelmöss