Den inledande filmsekvensen, där vi får se ondsinta troll starta krig mot mänskligheten, lovar väldigt gott. Men lyckan visar sig vara kortvarig. I samma ögonblick som mänsklighetens hopp Knack introduceras, då raseras precis allting.
Knack består av hundratals glänsande artefakter. Jag vet, det låter konstigt men låt mig förklara: Artefakterna svävar liksom i ett moln som bildar en kropp, och mitt i allting sitter en uppochnervänd hink med ögon och mun. På papperet är det säkert en briljant uppvisning i hur många objekt Playstation 4 kan rendera samtidigt – men i praktiken ser det bara ut som ett luddigt moln av skräp. Vem godkände det här?
En ulv i fårakläder
När man tittar på omslaget är det lätt att få intrycket att Knack är ett trevlig och barnvänligt plattformsspel, men båda påståendena visar sig vara felaktiga. Knack är ett monotont slå-folk-på-käften-spel i sann God of War-anda, och det hårda motståndet kan knappast betraktas som barnvänligt. Redan på den normala svårighetsgraden kräver spelet full koncentration och konstant uppmärksamhet.
Läs även: Assassin’s Creed 4: Black Flag – Med ny vind i seglen
Knäckt av Knack
När jag ställs inför ensamma fiender fungerar slagsmålssystemet riktigt bra med sina slagkombinationer och undanmanövrar – men så fort motståndet gaddar ihop sig blir bristerna tydliga. Bara en sådan sak som att Knack stannar upp lite efter att ha parerat en attack visar sig vara ödesdigert när pilbågsförsedda troll står i kö för att få dra sitt strå till förnedrings-stacken.
Som ett fan av genren kan jag till viss del leva med tarvliga tjuvknep och orättvisa bossfighter, men det största problemet är att Knack är så monotont och enformigt att jag inte orkar hålla uppe garden. Det är verkligen samma sak om och om igen – tills jag blir nedbruten, trött och knäckt av Knack.