Pro Wrestling (NES, 1987)
Eftersom Wrestling fortfarande inte hade slagit igenom på svensk tv reagerade vi aldrig på att Hulk Hogan och de andra WWF-hjältarna var frånvarande, men vad gjorde det när vi fick rymdfararen Starman, det mänskliga vapnet Panther Man och den osynlige krigaren Fighter Hayabusa. Coola karaktärer till trots; idag minns vi den grammatiska styggelsen ”The winner is you” bättre än specialattacker som ”Back brain kick” och ”Iron claw”.
Tävling: Vad kan du om wrestling?
Svara rätt på vår mästarfråga och vinn fina priser!
Tecmo World Wrestling (NES, 1990)
Även den här gången fick vi nöja oss med fiktiva brottare. Det oinspirerade karaktärsgalleriet vägdes dock upp av den, för tiden, helt fantastiska presentationen. Inte nog med att matcherna kommenterades i textform – varje gång någon gjorde en särskilt häftig manöver visades en välgjord filmsekvens! Mellan matcherna fick vi möjligheten att drilla vår karaktär på gymmet genom att hamra på a-knappen.
WWF Royal Rumble (SNES/Mega Drive, 1993)
Efter att ha tampats med trista karaktärer och märkliga regler i några år var WWF Royal Rumble så nära realism man någonsin kunde komma. Den läckra grafiken, de samplade rösterna, de välkända karaktärerna – spelet träffade rätt på så många punkter att vi knappt lade märke till den usla styrningen. Bäst minns vi det röriga spelläget Royal Rumble, som byggde på att inte mindre än sex brottare gjorde upp i samma ring!
WWF No Mercy (Nintendo 64, 2000)
Uppföljaren till Wrestlemania 2000 är enligt många det bästa Wrestling-liret genom tiderna, och vi är villiga att hålla med. Intuitiv och lättmanövrerad kontroll, mängder av spellägen och en kul karaktärseditor var några av finesserna. I och med att varje brottare hade sin egen unika kampanj kunde den ensamma spelaren hålla sig sysselsatt ovanligt länge, men allra roligast var det såklart tillsammans med tre vänner.
Tävling: Vad kan du om wrestling?
Svara rätt på vår mästarfråga och vinn fina priser!