När det första Assassin’s Creed-spelet släpptes i november 2007 kritiserades det för att vara både enformigt och innehållslöst under den vackra ytan. Sedan dess har Ubisoft adderat mer innehåll för varje år och när det sjätte spelet i huvudserien nu är redo att släppas till nästa generations spelkonsoler är det så varierat, utbyggt och utsmyckat att det är svårt att urskilja kärnan.
Släktträdet växer
Men den finns där, i form av den mystiska Animus-maskinen som låter oss uppleva våra förfäders minnen, de slokande lönnmördarkåporna och den eviga kampen mellan assassiner och tempelriddare. Även om seriens ständige tidsresenär Desmond Miles är ute ur leken fortsätter vi att utforska hans släktträd och den här gången har turen kommit till Edward Kenway, farfar till den tomahawksvingande hjälten Ratonhnhaké:ton från fjolårets äventyr.
Ett liv som pirat
Den här gången går resan till Västindien under sjöröveriets guldålder i början av 1700-talet, och miljöombytet har verkligen gjort underverk för serien. På samma sätt som svenskar tenderar att slappna av och bli allmänt sköna när de kommer till varmare breddgrader är Edwards resa mot fullfjädrat piratskap en tillbakalutad upplevelse att förlora sig i.
Läs även: Batman: Arkham Origins
När vi förtöjer skeppet i städer som Nassau, Kingston och Havanna påminns vi om den bångstyriga och ganska daterade lönnmordsmekaniken som vi älskar att hata – men för det allra mesta befinner vi oss ute på havet och det är då Assassin’s Creed 4 är som bäst: när vi letar skattar på lummiga söderhavsöar, harpunerar valar för att sy pråliga kläder och ger oss in i storslagna sjöslag i jakt på dyrbara handelsvaror.
En uppslukande upplevelse
Rent grafiskt är Assassin’s Creed 4: Black Flag väldigt imponerande. Snyggast blir det naturligtvis på Playstation 4, Xbox One eller på en modern pc, men även om bilduppdateringen sjunker ibland ser det förvånansvärt bra ut även på den nuvarande generationens spelkonsoler. Från de inbjudande sandstränderna till de regnpiskade fartygsdäcken bjuds det på ett imponerande detaljarbete som gör det svårt att inte sugas in i den stämningsfulla världen.
Det råder ingen tvekan om att Assassin’s Creed 4: Black Flag är det bästa spelet i serien, men samtidigt känns det lite beklämmande att det är som allra bäst när det inte känns Assassin’s Creed överhuvudtaget. Vart ska serien ta vägen efter det här?