Den här gången är det Dear Esther-utvecklarna The Chinese Room som står för de psykologiska vidrigheterna. Liksom i Amnesia: The Dark Descent handlar det om suggestivt utforskande i förstapersonsperspektiv, men den här gången har de renodlade skrämseleffekterna fått ta ett steg tillbaka till förmån för en konstant känsla av obehag.
Året är 1899 och platsen är ett viktorianskt London. Här vaknar Oswald Mandus upp, utan minne men med en obehaglig känsla av att hans två söner är i fara. Sökandet leder honom in i en mardrömslik värld av hallucinationer, galenskap och personligt mörker.
Även om den simpla problemlösningen lämnar ganska mycket att önska vinner spelet på sina stämningsfulla miljöer och sin effektfulla ljuddesign. Amnesia: The Dark Descent må ha varit en större överraskning när det släpptes, men på det hela taget är uppföljaren en tätare och mer helgjuten upplevelse.
Vad det är för groteska varelser som rör sig i mörkret låter vi vara en överraskning.