[dropcap]I[/dropcap]nga mindre än Foo Fighters och Queens of the Stoneage stod som headliners och följdes upp 2009 av att legendaren Neil Young gästade Sverige, men som slutade i en flopp. Festivalen tog en välbehövlig paus under 2010 men återuppstod i högre form än någonsin med Coldplay i spetsen.
Det var varmt, nästan plågsamt varmt för oss Svenskar som aldrig blir nöjda. Men med vackra Azaleadalen som utgångspunkt var stämningen total och artister som Glasvegas, Bright Eyes, Brandon Flowers och Coldplay gjorde det till en närmast perfekt dag för Göteborgs musikälskare.
Det började segt. Sahara Hotnights har alltid varit ett trist band och får dessutom dagens mest sparsamma publikskara framför den största scenen. Saken blir inte bättre av att de beter sig som att de stod i replokalen och framför sina hitar med stort besvär. De brydde sig helt enkelt inte så jag gjorde detsamma. Istället vandrade jag bort mot vad som skulle visa sig bli dagens stora överraskning.
Malmöiterna i bandet Royal Republic levererade action från första riff, spelandes tung garagerock med glädje i fokus. Sångaren Adam Grahn bjöd på stor undehållning och publikkontakten var total. Ett liveband att hålla ögonen på.
Shout Out Louds sångaren Adam Olenius och Markus Krunegårds nykläckta projekt, Serenades, låter någorlunda vackert i studioformat men har ingenting att göra på Where the Action is. Det är bedövande trist och frontmännens avsaknad av ambition är rent outhärdlig. De mumlar fram sina nedstämda textrader och musiken borde nog stannat på experimentstadiet, eventuellt hållt till på en klubbscen framför hundra salongsfulla popare på söder.
Daniel Adams-Ray, ena halvan av nedlaggda Snook släppte precis som sin forna kollega, Oskar Linnros en soloskiva förra året som mottogs väl av både press och publik. När han levererar sina älskvärda låtar gör han det med en sådan kärlek och omsorg att man inte kan låta bli att ge ifrån sig ett enda stort, fett leende. Det är med stor experimentlusta han behandlar sina sönderspelade låtar och visar upp en kreativitet få artister besitter.
Bright Eyes lät mest skränigt och hade svårt att göra någonting vettigt av det mediokra festivalljudet. Det blev inte bättre att bandet gick på halvfart och att sångaren Conor Obertsts enda anstträngning till att bjuda på något utöver standard var att utföra ett par piruetter med sin akustiska gitarr runt halsen.
De skottska rockhjältarna i Glasvegas hade svårt att leverera sitt nya, mer svårtillgängliga material på Annexet tidigare i år och det kändes mest som en transportsträcka mot leveransen av debutskivans starka låtlista. Så här i efterhand kan jag konstatera att det nog till största del berodde på premiärnerver för det är ett helt annat Glasvegas vi ser idag. Ett lekfullare och kraftigare utförande som gräver upp de där känslorna man fick vid första lyssningen av Geraldine, vilket dessutom är den första låten som de spelar för kvällen. Standarden sätts tidigt och Glasvegas levererar kvällens näst bästa konsert.
Den sämsta speltiden fick The Killers sångaren, Brandon Flowers stå ut med. Att spela strax innan Coldplay skulle gå på gjorde att publiken svek och det var oförskämt glest då de flesta redan väntade vid den största scenen. Men skam den som ger sig, Brandon gjorde en utmärkt konsert och flirtade lite lagom med publiken när han framförde Killers-låten, Read My Mind.
Äntligen var det dags för Coldplay och det är lätt att konstatera att alla var där. Scenanordningen hade pyntats rejält med en ny uppsättning storbildsskärmar och en stundande lasershow var något vi kunde förvänta oss. Bandet äntrar scenen och det exploderar i publikhavet när de direkt river av en ny låt vid namn, Hurts Like Heaven. Sedan följer en hitkavalkad utan dess like. Starka Yellow och In My Place sätter den magiska stämningen och de tappar aldrig greppet. Balladen Everything´s Not Lost går över i en ursinnig Politic. Det är proffsigt när det är som bäst. Viva La Vida skapar allsången, Fix You vaggar in en i kärlekens kraft och den nya singeln, Every Teardrop is a Waterfall, avslutar kvällen med bravur och kommer garanterat bli en stor konsertfavorit.
Where the Action is blev en fantastisk festival, men beskrivs bäst som Coldplay + förband.