Goat
Goat är ett sånt där band som har alla förutsättningar för att bli en festivals intressantaste akt. Utklädda till allt från muslimska mödrar, avrättare och Wizard from OZ-karaktärer spelar de en fartfylld och extremt dansant musik, som närmast kan beskrivas som en blandning av psykedelisk rock á la Dungen, etiopisk fusionjazz á la Mulatu Astatke och tidig svensk tjejpunk. Det blir knappast mer intressant än så. Åtminstone inte när det gäller en klockan sex-spelning på Linnescenen. Men det som gör Goat ännu mer intressant denna dag är att de överträffar de redan långt gångna förväntningarna. Materialet, som på skiva kan tyckas bli något långrandig, tröttar aldrig ut den relativt stora publiksamlingen. Och de långt utvsvävande instrumentala delarna lyfter Goat till ett riktigt pangband på ett musikaliskt plan. Lägg därtill på två frenetiskt dansande sångerskor som mellan skrik och skönsång skakar skiten ur varenda macaras och tamburin de får händerna på. Det enda frågetecknet de lämnar oss är: hur bra skulle de vara med en släckt sol och utan en Cat Power-konsert i ryggen?