Villagers. Jag tänker direkt på pints, gubbar med skägg och irländska pubar.
Jag tycker min musik är väldigt nära den beskrivningen. Haha. Nej, ärligt talat så valde jag namnet för att det var anonymt, men gav intrycket av att tillhöra ett band. Och även om jag skriver all musik själv vill jag ge känslan av ett band på scen. Men visst är det ett bra namn? Det dök upp i mitt huvud, jag googlade, blev förvånad men glad och sedan var det klart.
Du är väldigt lik Bright Eyes Conor O’Berst. Den har du inte hört förr va?
Alla säger det hela tiden. Mitt namn och mitt utseende är en förbannelse, haha! Men jag tycker han är bra. Jag gillar en del av hans grejer, så jag tar det som en komplimang – även om min musik är mer melodisk och inte lika känslofylld som hans.
Albumet du släppte i somras är bland det bästa jag hört i år. Men varför startade du med I Saw The Dead – den deppigaste av alla?
Jag tycker låtordningen på ett album är väldigt viktig. Och jag skrev faktiskt den låten med syftet att den skulle inleda skivan. Jag vill ge lyssnaren repetitiva ackord och texter för att försöka åstadkomma någon slags grotesk, fysisk aspekt av det hela. Albumet är ju överlag ganska besatt av död, förändringar och utveckling, även om vissa låtar är mer uppåt än andra. Den går liksom bakochfram – deppigt först, glatt sedan.