Vad grundar sig bandet sound i?
Vi i bandet är ju väldigt olika och lyssnar också på väldigt olika musikstilar. Jag tror att det främst handlar om att vi alla fem skriver som gör att det blir någon konstig blandning.
På vilket sätt har ni växt sedan debutalbumet för tre år sedan och hur har det påverkat det nya materialet?
Ja, faktum är ju att vi var tonåringar när det förra albumet släpptes så det är klart att vi har växt en del. Framför allt har vi lärt oss hur det funkar i branschen. Förut fick vi ju också stämpeln att vi var väldigt gulliga och spelade sockerpop. Det har vi aldrig kunnat identifiera oss med så vi kände att vi ville bort från det.
Det här med bilden av att ni spelar sockerpop beror väl egentligen inte så stor del på soundet utan det handlar väl mest om att ni var ett ungt tjejband?
Ja, det kom ju upp för att vi var unga och söta men jag kan ändå förstå om folk vill beskriva vår musik som det, men det känns ju fånigt när andra band gör liknande musik, utan att få stämpeln.
Vad handlar låten Fuckarias om?
Med den låten så kände vi att det var någonting vi ville säga. Den handlar om människor som inte känner till de sociala reglerna, de som inte förstår när det är dags att ta ett steg tillbaka. Jag läste en artikel där de beskriver den som att den handlar om jobbiga killar. Men det är verkligen inte bara killar utan snarare vem som helst, tjej eller kille, som inte fattar läget. Det ska även poängteras att det är vår hårdaste låt på skivan.
Hur såg skapandet ut av det kommande albumet ut jämfört med det förra?
Första skivan spelades in med vår vän och ljudtekniker Mats Måns. Denna gång valde vi istället att jobba med den mer erfarne producenten, Patrik Berger. Vi började spela in i februari 2010 i Patriks studio, i en liten stuga vid Mariatorget. Vi var tvungna att pulsa genom snön tvärs över gården bara för att kunna gå på toaletten. Det var så genuint det kunde bli, lågbudget på allt. Men han skällde lite på oss och sa att vi var tvungna att repa innan vi kunde spela in skivan på riktigt. Så det gjorde vi hela våren och kunde till slut börja i maj ute i Gröndal. Nu har den mixats klart och är redo för release.
Ni har turnerat i stora delar av världen. Vilket land längtar ni efter att få spela i igen?
Ja, jag måste ju få säga USA vilket vi snart ska göra igen. Speciellt för mig som är en riktig tv-nörd. Sist vi var där var inte heller någon av oss 21 så därför ska det bli ännu roligare att åka dit igen, framför allt eftersom vi slipper lämna ställen direkt efter konserten.
Sen kom jag att tänka på häromdagen att vi faktiskt varit i Japan vilket är helt sjukt.
Hur var det att spela i Japan?
Man har ju många förutfattade meningar om hur de ska vara men de är ju verkligen så på riktigt. Det var ingen som dansade där utan alla bara hoppade upp och ner på sin plats för att inte råka stöta till någon. Det är verkligen respekt på högsta nivå. Ingen Fuckarias till dem alltså.
25 februari får vi ta del av det nya albumet, Daydreams & Nightmares.
Rapport från Debaser Medis 19 februari:
Bandet har vuxit och soundet är tuffare. Those Dancing Days är ett av årets hetaste liveband och festivalkonserterna i sommar kommer passa den danssugna publiken utmärkt.