När Christine Meltzer under Grammisgalan 2001 frågar The Ark hur det känns att vinna pris för årets låt, svarar Ola Salo:
-Det känns som om att det har varit ett molntäcke över en i 9,5 år, som nu har spruckit upp och börjar släppa in ljus som värmer själen.
Att Ola Salo precis formulerat hur The Arks intåg i det svenska folkhemmet upplevs så här tio år senare, var nog inget han tänkte på just då.
År 2000. Broder Daniel och Kent hade det senaste decenniet styrt den svenska tonårssjälen in i mörkrets riktning och påminde oss smärtsamt om att svart var den enda färgen som klädde ungdomens kollektiv. Det fanns ju vissa som klädde sig i rosa och pastell men på något sätt lät Barbie och Ken aldrig lika tilltalande som Skywalker och Frank.
Helt plötsligt damp en textrad ner i villaidyllen som fick varenda Ken och Frank att haja till. Som ett molntäcke som precis lättat och släppt igenom solen var The Arks perspektiv både fräscht och upplyftande. Utan vidare hämningar slängde vi de svarta solglasögonen åt sidan och glänste ikapp med The Arks smittsamma öppenhet och översvall.
Efter framgångarna med We Are the Ark kom In Lust We Trust och med låtarna One of Us is Gonna Die Young och Prayer for the Weekend från de två nästföljande albumen behöll The Arks själsliga ironi dem kvar på topplistorna. 2007 tog de slutligen steget in i det svenska folkhemmets hjärta och själ – melodifestivalen.
Efter att ha vunnit svenska folkets förtroende i bar överkropp gav sig bandmedlemmarna ut på egna upptåg. Efter diverse konstprojekt, tv-program och sidoband släpptes 2010 deras sista fullängdsalbum In Full Reglia och bandet meddelar att de splittras sommaren 2011. Så här i efterhand kan man fråga sig varför, trots det lilla landet lagoms neutrala förälskelser med de stora akterna och svallande känslorna, det ändå dröjde nio år innan The Ark slog igenom? Sedan 1991 hade de outtröttligt repat bland de småländska skogarna, och trots tvivel och missmod var de övertygade om att deras sound var rätt – det var bara tiden som behövde hinna ikapp.
Parallellerna med de spirituella orden är många men så har vi också att göra med Jesus Christ Superstar himself. Det kan till slut ha varit lågkonjunkturen som vände, eller en ny era som inleddes? Hur det än kom sig att molnet år 2000 slutligen lättade så lägger vi under morgondagen en svensk pärla i graven.
Tanu Mehta
En tanke innan slutet
Nu är det inte långt kvar. I skrivande stund är det 26 dagar, 5 timmar och 25 minuter kvar tills ett av vår tids största popinstallationer äntrar scenen för sista gången. The Ark, med Ola Salo i spetsen, spelar på Gröna Lund den 16 september. Det må låta överdramatiskt, men faktum är att The Ark var ett av de banden som i början av 2000-talet pumpade igång mitt poparhjärta, då jag på egen hand kunde slita mig bort från det jag förväntades lyssna på och kläderna jag skulle ta på mig innan jag gick till skolan. Tillsammans med band som Broder Daniel, Håkan Hellström och Lars Winnerbäck har de under 2000-talet fått en uppfostrande roll för många, den musiken som för alltid kommer förknippas med ungdomens sorg, kärlek och allt däremellan.
Frågan är vad som händer när man växt upp och banden som följde med på vägen försvinner? Kan ett nytt band vid 25 års ålder betyda lika mycket som om man fick uppleva dem vid 14?
När detta inlägg publiceras är det 1 dag, 10 timmar, 44 minuter och 20 sekunder kvar till att en av årets största konserthändelser tar vid.
Tobias Ekvall
20:00 börjar konserten på Gröna Lund i Stockholm. Kom i tid.