Syskonen Dreijer diskuterade, funderade, och bestämde sig till slut. De skulle jobba tillsammans igen. Och de skulle fortsätta vara The Knife, men de skulle också förändras. Politiska budskap skulle få en större roll, de skulle vara mer öppna i frågor kring ras och genus. Utifrån det började de jobba, mer fritt än tidigare, och det är nu vi får ta del av detta utmärkta, naturliga, steg. The Knife är så mycket 2013 det går att bli. Samtidigt som de är flera år före alla andra, precis som vanligt.
Varje litet spår på skivan känns naturligt. Inget onödigt finns med, allt är genomtänkt. Från de inledande singlarna A Tooth for an Eye och Full of Fire till de allra sista tonerna i avslutade Ready to Lose. Inga brister, alls. Det ska sägas, förväntar ni er en Heartbeats så letar ni på fel plats. Låtarna är inte radiolängdskompatibla, de är ljudlandskapsanpassade. På Shaking the Habitual finns det plats för såväl det apokalyptiska 19-minuterseposet Old Dreams Waiting to be Realized som för, den under minuten korta, ljudbubblan Crake. Allt i symbios med varandra.
Givetvis finns här låtar för dansgolvet också. Tidigare nämnda Full of Fire är absolut en sådan, men Stay Out Here är i mitt tycke den starkaste. Hela låten osar svett, trånga klubbar och eufori. När Karins röst skruvas till lite extra, och snarast liknar en gammal housedrottnings, då rycker det extra mycket i dansnerverna. Och det är också där någonstans, mitt i låten, jag inser hur underbar skivan är. Att allt hänger ihop. Tydligast märks det annars i albumets vackraste spår A Cherry on Top. Det skär i öronen, skär och värker. De utmanar verkligen lyssnarens smärtgräns. Sen belönas man med Karins röst, gåshud.
The Knife är lite svårare än tidigare, men de är också bättre. De kräver lite mer nu, de har lite mer att säga. När Karin Dreijer på A Tooth for an Eye sjunger ”I´m telling you stories, trust me” vill hon att vi ifrågasätter även dem. Att vi ska ställa frågor, inte bara vänta på svar. Och när skivan avslutas med självreflekterande Ready to Lose förstår jag verkligen hur mycket syskonen har att säga och hur mycket de själva tänkt. Shaking the Habitual är ett perfekt album, och dess budskap behövs verkligen. Idag kanske mer än någonsin.
Bästa spår: Alla