Digital Life
Välkommen till Digital Life – full koll på den digitala världen
4

Neil Young & Crazy Horse

Psychedelic Pill

”Gonna get me a hip-hop haircut!” ylar en något cynisk Neil Young på öppningsspåret till sitt 35:e studioalbum. Ett album som inte bara är hans längsta någonsin, utan som även får anses vara ett av de bättre i den oändliga Neil Young-katalogen. På Psychedelic Pill gör den snart 67-åriga rockikonen det som gamla farbröder gör bäst – beklagar sig och diskuterar gammal rock.

Det har varit ett hektiskt halvår för den åldrande kanadensaren. I somras släppte han tillsammans med sitt gamla husband Crazy Horse fullängdaren Americana. En aningen meningslös coverplatta på vilken Young och bandet tog sig an anglosaxiska folkklassiker i genuin lägerelds-tappning. För någon månad sen var det återigen dags när den efterlängtade självbiografin, Waging Heavy Peace, nådde bokhandeln. Och så nu, Psychedelic Pill, som på många sätt är en fortsättning på Youngs känslosamma tillbakatittande där allt från alkoholism till The Grateful Dead behandlas.

Albumet kickar igång med smått löjligt långa Driftin’ Back som trots sina 27 minuter och 37 sekunder aldrig blir långtråkig. Istället ger de fåackordiga gitarrerna och den ylande distpedalen skäl åt Youngs stämpel som grungens fader samtidigt som han på ren Neil Youngska beklagar sig över allt från MP3-formatets bristande ljudkvalitéer till Picassomönstrade tapeter. Det-var-bättre-förr-temat fortsätter sedan på countrybesläktade Twisted Road där Young metaforiskt tar oss tillbaka till Bob Dylan, Roy Orbison och The Grateful Dead medan Crazy Horse patenterade gung tuggar på i bakgrunden.

Men, det är först på albumets tredje spår, känsloladdade Ramada Inn, som Young lyckas övertyga oss om att han fortfarande sitter på låtskrivartalang utöver det vanliga. Det sjutton minuter långa spåret är en lektion i hur man får tiden att stå stilla, och hur man med fem minuter långa gitarrsolon trollbinder generation efter generation. Till skillnad från många av sina legendkollegor har Neil Young dessutom fått behålla sin röst som känns lika silkeslen nu som för 45 år sen.

Men det hela vore inte ett Neil Young-album utan åtminstone en hur-tänkte-du-nu-låt. I detta fall är det Born in Ontario där nostalgin övergår till en klichéartad sing-a-long som nog gör sig bättre i karaokeform på någon trött bluesbar. Detta till trots, så formas Psychedelic Pill till ett av hans bättre album som signalerar att vi ännu inte sett det sista av Neil Young. Bara han inte går och skaffar den där hip-hopfrisyren han tjatar om.

Annons

Visa kommentarer / Kommentera nu
Neil Young & Crazy Horse - Psychedelic Pill
Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17