Markus Krunegård är en textförfattare av det observerande slaget. Mellan de slagkraftiga refrängerna, med sanningar som söker sig bortom orden, berättar Krunegård om det som sker omkring honom. Från en mörk, kall och tom hall till diskokulans snurrande sken är Krunegård vardagens förkämpe. På “Mänsklig värme” är verkligheten ständigt närvarande och promenaden till nostalgins bakgata är bara en kort grusväg bort.
Första låten, “Korallreven och vintergatan”, är en behaglig mjukstart in i nästkommande, klassiskt Krunegårdsfrenetiska “Everybody Hurts”. Vid tredje låten, ”Askan är den bästa jorden” börjar man genom den starka Ted Gärdestadskänslan ana att man håller på att få uppleva något stort. När fjärde låten går igång då bultar hjärtat hårt och man är redo att slänga armarna i luften och utropa halleluja! Femte låten, “Sthlm Skyline”, en romantisk hyllning till staden Stockolm, tar en direkt till himmelriket. Därefter kommer ropet från underjorden, “Minusgrader rensar luften” – blodet rusar och euforin är total.
Markus Krunegård öppnar på “Mänsklig värme” dammluckorna på vid gavel. Ut forsar glädje, melankoli, eufori, frenesi, tillrop, blå himmel, fågelsång, hopp, tro och kärlek. Scocco, Ledin och Orup står tillsammans med Gärdestad stolt i bakgrunden och ser på medan Krunegård varsamt tar av popgudarnas lekamen och skapar sitt eget evangelium. Thåström gjorde årets album – Krunegård gör årets album nummer två.
Bästa spår: Minusgrader rensar luften