The Movements – Like Elephants 1
Mycket kan hända på tolv år. Regeringar byts ut, barn växer upp och nya spännande rockband slår igenom. Men av någon anledning har The Movements stått still, fastfrusna bakom andras framgång. Fram till nu. Kvintettens femte försök, Like Elephants 1, träffar helt oväntat mitt i prick och visar på hur bra svensk rock kan och ska låta. Spår från det garagepunkiga soundet från förr finns visserligen kvar, men helheten är nu omslipad till en vacker och karakteristisk ljudbild med rötter i allt från psykedelia till 60-talspop. The Movements har inte bara börjat röra på sig – de är framme.
Betyg: 5
Bästa spår: The Death of John Hall D.Y.
Trummor & Orgel – Departure/Arrival
Uppsaladuon fortsätter med sin femte fullängdare att utforska popmusikens växande värld. Hansson & Karlsson-jazzen, som gav dem ett namn för drygt ett decennium sedan, är på Departure/Arrival rejält nedtonad till förmån för raka och melodiösa popslingor. Samtidigt finns det inga tvivel på att det är Trummor & Orgel som står bakom albumet. De färgstarka och livliga elementen finns kvar, om än bara förflyttade till en popvärld som bröderna Ljunggren känns oväntat bekanta med.
Betyg: 4
Bästa spår: Head Vs. Heart
Laleh – Colors
Det känns som att Laleh skulle kunna komma undan med precis vad som helst – så länge hon låter sin unika och helt enastående röst träda fram. På Colors, hennes femte album i ordningen, sjunger hon förvisso lika magiskt som alltid, men musikaliskt saknas den udd hon skämt bort oss med tidigare. Istället för det säregna och rytmiska drar majoriteten av låtarna mot ett mer trist och intetsägande P3-hits-håll. Ibland, som på fina Return to the Soil, visar hon gammal fin form, men överlag känns Colors som en mellanskiva för den talangfulla sångfågeln.
Betyg: 3
Bästa spår: Return to the Soil
Syster Sol – Mellan raderna
Syster Sol har kommit att bli specialist på att sy ihop olika influenser på sina album. Även om de första två var betydligt spretigare, så är även hennes tredje album byggt på en mix av soul-, reggae-, roots- och dancehallinfluenser. Tyvärr är Isabel Sandblom också duktig på att varva topparna med riktigt djupa dalar. På Mellan raderna blir detta påtagligt när vällåtande reggaebitar som Känns så nice beblandas med intetsägande tre-och-en-halv-minutare som Throw it on the Floor. Och sorgligt nog är de sistnämnda betydligt fler än de förstnämnda.
Betyg: 2
Bästa spår: Känns så nice
Beat Funktion – Voodooland
Det är lite som i Djungelboken, när Baloo drar Bagheera i svansen och utbrister: “Come on katten, det svänger ju”. För är det någonting Beat Funktion och deras jazzfunk-inspirerande afro-beat berättar för oss, så är det att det svänger. På deras tredje album, Voodooland, fylls organisten Daniel Lantz svängiga kompositioner med rytmiska jazztrummor, skrikande saxofoner och en och annan tvärflöjt. Som enskilda låtar är det helt strålande. Men som album rinner de åtta tempofyllda spåren samman, och lämnar lyssnaren törstande efter struktur.
Betyg: 3
Bästa spår: Mangroove
Ljus – Ljus
Daniel Filipsson, som gömmer sig bakom Ljus, är ingen riktig debutant. Han är en gammal indieräv från bandet South Ambulance. Och det märks, för karln kan verkligen skriva popsånger. När det är som bäst som i Så ska ingen göra flyter refrängen fantastiskt vackert längs med blåset. Eller i Bakom Stationen, där popdrivet i trummorna bara accelererar igenom. Tyvärr spretar det lite, Kapten Kenta är ett lågvattenmärke och avslutande Göteborg är inte heller självklar. Men överlag är skivan en klart godkänd ”debut”.
Betyg: 3
Bästa spår: Så ska ingen göra
Azure Blue – Beyond the Dreams There Is Infinite Wisdom
Debuten var lovande. Den hade spår med tydligt hitpotential men den var inte riktigt färdig. På uppföljaren har Azure Blue, eller Tobias Isaksson, tagit ett steg till. Vi pratar om drömsk pop med hjärtat så skört fastsatt på jackslaget att det närmast lossnar. Innerliga, ärliga texter som skär genom en kärlekärsompåfilm-romantiserande själ. Enda minuset på albumet är att det stundtals känns som att soundet upprepar sig, att låtarna stundals flyter in i varandra. Men, och det är ett stort men, sådant glöms väldigt lätt bort när hjärtan blöder.
Betyg: 4
Bästa spår: Sunset
Veronica Maggio – Handen i fickan fast jag bryr mig
Det är tveksamt om Veronica Maggio låtit bättre än så här. Rösten är kristallklar, full av känsla, och med alldeles rätt mängd ångest. Och hon ger sig själv utrymme att briljera. Som i den själfullt sorgsna balladen Låtsas att det regnar, i de utsökta verserna på Va kvar eller i uppoffrande popdängan Hädanefter. Men det finns snedsteg, folkpoposande duetten med Håkan Hellström är en besvikelse och Trädgården en fredag är rent utsagt banal. Till slut lyckas Maggio ändå knyta ihop det och bjuder på en dos ärlig, radiokompatibel pop.
Betyg: 3
Bästa spår: Låtsas som att det regnar
