Likheterna med både Lily Allen och Amy Macdonald är stora. Hon kör samma electrobeats som Allen, men utan de självklara och tilltalande melodierna, och hon sjunger om samma saker och med samma vackra, men i det här fallet något missanpassade, stämma som Macdonald. På albumet finns en del guldkorn, som till exempel ”Under the sheets” och ”Guns and horses”, men det blir aldrig riktigt bra.