Vad skiljer en människa från en intelligent maskin? Kan en maskin bli medveten? Svaret på den senare frågan är nej. Svaret på den förra frågan förklarar varför. Och det har just med det djupare Alfa och Beta att göra, med vad jag kallar högre eller lägre grad av medvetenhet.
När det verkligen gäller
Världen och samhället vi lever i kan antingen ses som bekvämt kontrollerande och ordnande enligt majoritetens tro, eller som något djupare meningsfullt och därmed krävande. Från vår första dag i livet utsätts vi för ett allt större antal tillfälliga händelser. Vi försöker efter hand få grepp om dessa och i den mån andra sorterar in dem i ett begripligt sammanhang för oss, får vi också en känsla av att kunna påverka saker. Vi upplever att vi har kontroll. Att vi vet vad som händer.
Men när vår kontroll, i vårt gemensamma sammanhang, ställs inför omständigheter som faller utanför ramen så framstår läget som obegripligt, meningslöst, hotande. Det kan röra sig om något jämförelsevis trivialt eller om något riktigt omstörtande. Vi är olika och vissa är känsligare än andra. Krisen som följer är personlig men kan också vara gemensam.
Gemensamma kriser i dag är väl kända: klimatförändringar, massutrotning, enorma folkförflyttningar, automatisering av jobb, finansiell oro. Med mera. Var och en av dessa är också på varierande sätt personlig och det är här skillnaden mellan Alfa och Beta blir relevant.
Förlorad kontroll
I en personligt upplevd rubbad världsordning finns bara två alternativ.
1. Jag kommer inte tillrätta med situationens innebörd för mig själv och grips av ett allt starkare tvivel på min tidigare upplevelse av sammanhang. Steget till panik och kaotiska känslor och beteenden kan vara mycket kort. Jag förstår inte vad som händer. Ofta uppträder då ångestutlösta kompensationer av olika slag, vilka konsumtions- och underhållningsindustrin beredvilligt tillhandahåller, för att inte nämna mindre legala möjligheter. Sådan kompensation skjuter dock bara upp sammanbrottet eller cementerar självbedrägeriet.
2. Jag inser att min tidigare upplevelse av sammanhang är otillräcklig och måste revideras eller utvidgas med hänsyn till de nya, till synes tillfälliga omständigheterna. Om jag lyckas med detta så upphör situationen att vara existentiellt hotande på samma sätt. Jag börjar bli medveten.
Alternativ 1 kommer alltid före alternativ 2. Fastnar jag i alternativ 1 så ger jag efter för kompensationerna under en längre tid. Driften att ändå upprätthålla en igenkännlig meningsfullhet trots rubbningen är för många så stark, att vad som helst som medför en lugnande tro accepteras. Jag kallar det Beta. Få går ett steg längre. Få tar in på den smala Alfavägen, alternativ 2.
Medvetenhetens pris
Alfa innebär att jag själv uppbådar förnuft, vilja, studieförmåga, kärlek till sanningen och försöker förstå innebörden i den situation jag har råkat in i.
Beta innebär att jag, på grund av oförmåga, personlig svaghet, lättja eller feghet, avstår från att på allvar beträda den medvetna Alfavägen. Jag gör som ”alla andra”.
I stället för att sätta mig ned och tänka igenom saker och göra efterforskningar, så ser jag mig omkring i omgivningen. Vad säger han? Vad säger hon? Inte kan jag avvika från grannar, kompisar och kollegor genom att verkligen tänka själv? Inte när det gäller det här! Visst, jag kan ha konstiga kläder, gilla märkliga viner, gå på vilda fester eller hoppa fallskärm – det kan man allltid konversera om. Men börja leva enligt en helt annan syn på livet… never.
Majoriteten är på olika sätt Beta. Det går inte att göra något åt det. Det finns dock ingen anledning att på förhand anta att Betor inte skulla kunna bli Alfor. Det går inte att i förskott sortera in folk i dylika fack. Så fungerar det inte. Men det är lika verklighetsfrämmande att alla samtidigt skulle kunna vara Alfa.
Jag är säker på att maskiner kan bli mycket effektiva och anpassningsdugliga Betor. Men en maskin kan aldrig bli Alfa. En maskin kan aldrig drabbas av en existentiell kris som väcker ett irrationellt behov av att söka sanningen trots alla hinder. En maskin kan inte offra bekvämlighet, trygghet, vänners synbara välvilja för något sant värde. Inte för sanning. Inte för godhet. Inte för skönhet.
Fler krönikor
Roboten – din intimaste vän?
Ex Machina
Lever vi i en simulering?
Spelmagi på gator och torg
En framtid värd att ha
Från ”mobilt först” till ”AI först”
Lär dig tänka – läs en riktig bok