Efter sitt nederlag mot Thor och efter att ha kastats ut till en avlägsen del av universum, bildar Loki en pakt med en ras krigiska utomjordingar för att ta över världen. För att rädda planeten tvingas några av världens största och mest missförstådda hjältar kasta sina egon och inre demoner åt sidan för att lära sig samarbeta.
The Avengers är för mig som superhjältenörd en av årets största filmhyper, till och med större än hypen inför The Dark Knight Rises. I efterhand kan jag konstatera att mina förväntningar var alldeles för höga, men det betyder inte att The Avengers inte är en film som får mig att känna mig som barn på nytt. Tvärtom.
Filmen bjuder på alla element som man kan förvänta sig – storslagna actionscener, en stor dos humor och framförallt väldigt bra interagerande mellan de olika superhjältarna. Det är just förhållandet mellan karaktärerna som gör The Avengers intressant. Till en början fungerar de inte alls som grupp. Präktige Captain America har svårt att acceptera den avslappnade och egocentriske Iron Man/Tony Stark, samtidigt som Thor och Hulk har en gås oplockad med varandra. Däremot saknar jag att man inte har utvecklat det mörker som varje karaktär bär inom sig. Det hade gett relationerna mellan karaktärerna ett betydligt större djup.
Trovärdiga karaktärer
Min största skräck när jag satte mig ner för att se The Avengers var att en karaktär skulle bli mer dominant i filmen medan andra skulle hamna i skymundan och så är det också delvis. Robert Downey Jr. äger showen vilket på sätt och vis är synd eftersom många fans vill se mer av sina favoriter. Till min förvåning störs jag inte alls av Downey Jr:s dominans utan den känns snarare som en självklarhet eftersom hans personlighet är den mest färgstarka. Dessutom får de övriga karaktärerna tillräckligt mycket av tid på vita duken för att alla ska bli nöjda.
Även Mark Ruffalo gör ett perfekt jobb som den timide Bruce Banner samtidigt som han levererar sådan intensitet så att man tror på att han kan explodera och förvandlas till Hulk när som helst. Trots detta har jag svårt att se förbi att det egentligen borde vara Edward Norton som ska stå där.
Historien känns för kort
Det som sänker filmens betyg är bland annat karaktären Loki som filmens skurk. Inte för att Tom Hiddleston som spelar honom inte gör ett bra jobb utan för att jag har aldrig sett Loki som en av de intressantare skurkarna i Marvels universum. Även humorn skulle i vissa scener tjänat på att inte flörta så mycket med den inbitne Marvelfantasten eftersom den kan te sig rätt fjantig och överflödig för den som inte är insatt i karaktärernas bakgrund. Filmens största problem är ändå hur snabbt det går för hjältarna att lära sig samarbeta. Av den anledningen hade The Avengers tjänat mycket på att delats upp i två delar.