– Filmen har sitt ursprung i en tidningsartikel jag läste. Den handlade om unga barn som i centrala Göteborg rånade andra barn på deras mobiltelefoner. Jag började intressera mig för omständigheterna kring rånen. Jag har intervjuat offer, förövare och läst ett femtiotal rättegångshandlingar inför filmarbetet.
Play skildrar hur fem svarta barn rånar tre vita barn under en eftermiddag i Göteborg. Östlunds lyhörda berättelse ger publiken gott om utrymme för egna reflektioner och den verklighet som skildras är långt ifrån endimensionell. Istället blir det en påminnelse om ett allt större avstånd mellan olika socialgrupper.
– Det fanns mycket i historien som var anmärkningsvärt. Rånarna var trots sin låga ålder skickliga på rollspel. Dom körde med ”good cop” och ”bad cop”. Dom iscensatte en fälla som kallas” brorsantricket” och fick offren att frivilligt följa med till en gränd där rånet sedan ägde rum. Det andra som var intressant var att rånarna använde sig medvetet av sitt utseende för att spelade på schablonbilden av svarta, förklarar Östlund vidare.
Play är också en betraktelse av tilltagande generationsklyftor.
– Det förvånade mig att barnen som rånades inte försökte ta hjälp av någon vuxen. Rånen skedde på dagtid och mitt i stan. Det var som om barnvärlden och vuxenvärlden existerade parallellt utan kontakt med varandra.
Filmen har under hösten visats i Europaparlamentet och Play ingår i tävlingsklassen under Stockholm Filmfestival.