Den våta betongfasaden mittemot restaurangen där vi sitter kunde lika gärna vara en kuliss i Salehs nya film. Det är en påfallande nöjd regissör jag möter som eftertänksamt svara på mina frågor.
Vad tycker du om slutresultatet?
– Filmen ligger skrämmande nära det jag ville åstadkomma när arbetet började för sex år sedan. Man hör ofta från andra i branschen att de har varit tvungna till att kompromissa, men Metropia är exakt det jag ville göra.
Det är mycket vackra och välgjorda animeringar i filmen. Hur har ni gått till väga?
– Många ställer den frågan efter att ha sett filmen och hoppas på att svaret är att man använder en viss programvara eller trycker på en speciell knapp. Så enkelt är det tyvärr inte. Det ligger ett otroligt hårt arbete bakom animationerna. Sammanlagt är det 150 människor som jobbat med filmen. En sak kan jag säga med stolthet – jag har aldrig har sett något liknande. Det är inte för att skryta eller för att recensera min egen film. Jag är filmälskare och har sett otroligt mycket film, men jag har faktiskt aldrig sett något som till stilen påminner om Metropia.
Metropia utspelar sig år 2024. Varför är sceneriet så dystopiskt?
– Du vet. Metropia handlar inte om framtid utan den handlar om nu. Vi lever delvis i en dystopi men jag är helt övertygad om att vi kan ta oss ur det. Vi som är uppväxta i Sverige under 60-70-80-talen är ju uppväxta i en utopi. Vi har levt i ett samhälle som är präglat av stora projekt. Av framtidstro och en tro på att saker kan bli bättre, tro på utjämning mellan klasser och jämlikhet. Vi har tagit oss från fattigdom och analfabetism till moderniteten väldigt snabbt. Sverige var undantaget som visade att utopin kunde fungera. Sedan har starka krafter lagt stora resurser på att försöka förklara att Sverige inte fungerade. Jag och min generation blev väldigt påverkade av krisen i början av 90-talet och vi blev varse om hur snabbt ett system och ett välfärdssamhälle kan rasa samman. Det som tidigare var trygghet förvandlades snabbt till dystopi. Metropia är en reflektion över det samhälle vi lever i idag där individualismen är den rådande ideologin.
För dem som inte känner till dig sedan tidigare och kanske heller inte är vana vid att se animerad film. Hur tycker du man bäst upplever Metropia?
– Metropia är i första hand en känslomässig upplevelse. Ju snabbare man känner istället för att analysera desto bättre. Metropia har en drömlogik. Om jag säger att jag drömde om dig i natt och att vi träffades på det här hotellet för att samtala. Då är drömmen nära verkligheten och vi tror instinktivt att drömmen betyder någonting. Så är det med Metropia. Den är väldigt realistisk samtidigt som den innehåller drömmens logik. Du köper en biobiljett till en dröm. Och när filmen är slut och eftertexterna börjar rulla så bär du med dig drömmen ut i det verkliga livet och börjar reflektera. Det är i vart fall min förhoppning.