Tron handlade om datorhackern och programmeraren Kevin Flynn som i sin jakt på upprättelse för fyra stulna spel, sugs in i en digital värld styrd av MCP (Master Control Program). I detta diktatursamhälle får han kämpa för sin överlevnad mot andra användare. På tiden det begav sig kändes filmen modern och revolutionerande, medan vi idag kan konstatera att den inte helt och hållet har åldrats med värdighet. CGI har nu gått från ett sällsynt fenomen till en branschstandard där möjligheterna är oändliga. Det är där Tron: Legacy kommer in i bilden.
I uppföljaren får vi följa Kevin Flynns son, Sam Flynn, som sju år gammal fick vara med om hur hans far försvann spårlöst. Vid 27-års ålder får han ett mystiskt samtal från sin fars gamla arkadhall, vars telefonlinje varit ur bruk i 20 år. Sam tar sig till den övergivna lokalen i försök att finna varifrån signalen kom. Bakom en gammal spelmaskin upptäcker han en påslagen datorskärm. Innan han hinner säga Master Control Program är även han fast i den digitala världen, där mycket har förändrats.
Regissören Joseph Kosinski gör sin långfilmsdebut med Tron: Legacy. Bakgrunden har han inom reklamfilmbranschen och han är kanske är mest känd för trailern till Xbox 360-spelet Gears Of War. Genom att bygga upp en hopplös atmosfär till tonerna av Gary Jules Mad World skapade han en helt egen dimension av spelet. Tidigare har Kosinski dessutom tagit fram stilbildande reklamfilmer för både SAAB och Nike, något som får tvivlen kring leveransen av den rätta Tron-estetiken att närma sig nollpunkten.
För att stimulera ytterligare ett sinne vid sidan om den gnistrande ytan som är lackerad i den senaste 3d-tekniken och påkostade specialeffekter, gör den franska electroduon Daft Punk sin återkomst till musiken. Med ett specialskrivet soundtrack målar de med upp sin musik med bred pensel över det digitala landskapet.
I grund och botten är Tron: Legacy en berättelse om en son som för första gången på 20 år får träffa sin far igen. Det enda orosmolnet svävar över produktionsbolaget Disney. Risken finns att regissörens säregna, mörka stil kan komma att kollidera med Disneys vilja att leka moraltant i allt de rör vid, vilket i sin tur kan leda till att potential går förlorad.
Mitt bland alla dessa debutanter, musiker och kramgoa produktionsbolag har vi ändå en stabil stöttepelare. Förra årets oscarsbelönade skådespelare, Jeff Bridges, repriserar rollen som Kevin Flynn från första filmen och har en tendens att göra få besvikna.