“I have a story that will make you believe in God.” Repliken yttras för berättelsens sökande författare under hans resa i Indien. Den sätter även temat i Ang Lees modiga filmatisering av Yann Mantels äventyrsroman från 2001. Författaren har sökt upp en vuxen Pi Patel för att få den fantastiska berättelsen återberättad och se om den kan bota hans skrivkramp. Filmen låter oss följa med på en närmast osannolik resa och ger oss chansen att välja mellan vetenskapen och religionens kraft.
Berättelsen om Pi är storytelling när det är som bäst – miljöer målade med bred pensel och uppdiktande av färgstarka, trovärdiga karaktärer. Jag har inte läst Yann Mantels roman utan endast tagit del av den visuellt färgsprakande trailern som indikerade att Ang Lee hade ett spännande äventyr på ingång. Under ytan gömmer sig däremot flera lager av filosofisk tyngd, vidsynta reflektioner kring religionsfrihet och en sällsynt respekt för sin biopublik. Ang Lee är en av vår tids mest mångfacetterade regissörer. Efter filmer som The Ice Storm, Brokeback Mountain och Crouching Tiger, Hidden Dragon, så förstår jag varför han tog på sig det som på förhand ansågs vara ett omöjligt projekt, och hur det till slut utmynnade i något så bra. Balansen mellan de otroliga cgi-effekterna och nedslagen i religionens snåriga stigar avvägs med en finkänslighet jag tror få hade kunnat behärska. I en filmvärld där många regissörer strävar efter att finna sin nisch, så tröttnar aldrig Ang Lee på att utmana sig själv och sin publik.
Suraj Sharma spelar den indiska pojken Pi Patel som efter en förödande storm på öppet hav hamnar överbord och lyckas kravla sig upp i en livbåt. Likt Tom Hanks i Cast Away har Suraj Sharma enbart sig själv att tacka för sin starka prestation. Nykomlingen förmedlar humor och smärta med tillräckligt mycket talang för att det åtminstone ska räcka till en Oscarsnominering. Till sin enda hjälp har han den livsfarliga tigern som gjorde honom sällskap på livbåten. Tack och lov är det svårt att urskilja när tigern är datorgenererad och när det är ett livs levande djur i bild. Richard Parker, som tigern heter, är fullständigt trovärdig och är resultatet av det snyggaste och mest välavvägda användandet av cgi sedan det första gången introducerades i filmens värld. Berättelsen om Pi är filmad i 3d och lägger sig i samma klass som Hugo. Med andra ord ser filmen fantastisk ut och ska utan tvekan upplevas med ett par fula plastglasögon.
Berättelsen om Pi väcker tankar kring religionens betydelse för människans överlevnad, värdet av ett liv, religionsfrihet och var gränsen går mellan vetenskap och tro. Jag är säker på att fler ämnen kommer att upptäckas, bara man vet vad man själv söker efter. En vecka efter att jag såg filmen har jag äntligen bestämt mig för vad jag ska tro på, men det tänker jag inte avslöja här. Vad jag däremot kan säga är att Berättelsen om Pi är årets starkaste filmupplevelse.