[dropcap]F[/dropcap]ör mig symboliseras Marshall av ett sent livegig med Slayer. Jag tänker på öronproppar som filtrerar bort varenda mellanton och massiva förstärkarriggar. Jag tänker absolut inte på finess och förfining utan snarare på en elak och massiv ljudmatta. Och dessvärre får vi samma totalintryck av Marshalls nya hörlursserie som designats av Svenska Urban Ears.
Här är det allt eller inget, raka rör och styva lianer. När jag pillar i hörlurarna är det första som slår mig att de känns som en hörapparat. Antagligen beror det på att hörlurarna inte sitter inuti örat utan i ytterörats öronmussla. Designen ger på så sätt utrymme för ett större hörlurselement med djupare bas, men det gör också att det uppstår en distans där ljudet måste färdas en bit innan det kommer in i örat. Detta ger en ganska konstig och burkig totalupplevelse som dessvärre resulterar i att en del av dynamiken i ljudet försvinner.
Designen på hörlurarna är unik även om den inte tilltalar alla. Den guldpläterade hörlurskontakten påminner om en gitarrkabels och ser rätt cool ut. Själva hörlurarna ser dessutom ut som en cymbal. Rockigt värre och jag gillade dem, medan andra ställde sig mer skeptiska.
När vi kommer till ljudet är basen bredbent slaskig och saknar kick. Det saknas djup, mellantoner och toppar. Mellanregistret är trist, torrt, odynamiskt och ganska ihåligt. Överlag är det grötigt och oseparerat. Fördelen är att Marshall Minor är lättdrivna, men det spelar mindre roll eftersom jag inte känner någon lust att spela högt när ljudet inte är speciellt bra.
Marshall Minor lämnar mig med samma känsla som när jag var på Sweden Rock Festival förra året. Nämligen att jag verkligen saknar de där öronpropparna att stoppa in i hörselgången.