Nyversioner av gamla spel brukar dela upp fansen i två läger. Men med tanke på hur tekniskt undermåligt Dragon Quest VII var redan när det släpptes i Japan för sexton år sedan är det nog ingen som kommer att skrika ”helgerån” när Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past nu har letat sig till Nintendos bärbara konsol.
Jämför priser på Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past här.
Snyggt och smakfullt
Rent grafiskt har man nämligen gjort ett kanonjobb. Akira Toriyamas karaktärsdesign kommer verkligen till sin rätt och den vidsträckta spelvärlden känns hur mysig som helst. Faktum är att det är så snyggt att man snabbt glömmer bort att har spelet är 16 år på nacken. Det gör också att det är svårare att ha överseende tad allt det där som inte har moderniserats.
Man har visserligen slopat de slumpmässiga striderna, men det är samtidigt ett väldigt gammalmodigt spel vi har att göra med. Inledningen är till exempel så utdragen att det närmar sig parodi (det tar flera timmar innan den första striden) och det turordningsbaserade stridssystemet är i stelaste laget. Man har inte heller bemödat sig med att ge karaktärerna röster, så räkna med att behöva traggla dig genom kilometervis av styltig dialog innan eftertexterna rullar.
Hundra timmar räcker inte
Om du nu får se eftertexterna rulla, vill säga. Dragon Quest VII är känt för sin ofattbara längd, så räkna med åtminstone hundra timmars speltid och det dubbla om du vill ta det lugnt och utforska alla sidospår. Om du gillar karaktärerna, storyn och världen är det så klart en guldgruva, men om du inte har fastnat efter några timmar lär det snart samla damm i spelhyllan.
Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past är utan tvekan ett väldigt bra spel, även om det inte spelar i samma liga som Chrono Trigger eller de bästa Final Fantasy-spelen. Betyget landar på en stark fyra, men om du inte går igång på japanska rollspel från millennieskiftet det ingenting för dig.