Digital Life
Välkommen till Digital Life – full koll på den digitala världen
4

Recension: Detroit: Become Human

Film möter spel i spännande framtidsdrama

Med Detroit: Become Human har utvecklarna tagit sin speldesign till nästa nivå med en intressant premiss och en berättelse du verkligen kan påverka.

Har du spelat något av Quantic Dreams tidigare spel som Heavy Rain eller Beyond: Two Souls kommer du direkt känna igen dig i Detroit. Precis som innan handlar det om att göra moraliska val, se hur berättelsen utvecklar sig därefter och trycka på de knappar som spelet säger att du ska trycka på.

Där föregångarna många gånger kändes som en interaktiv film där valen sällan gjorde ett större intryck på berättelsen, märks det tidigt att de velat göra något mer med konceptet den här gången. När eftertexterna rullade förstod jag att händelseförloppet faktiskt kunde ha sett väldigt annorlunda ut om jag hade gjort andra val.

En närliggande och trovärdig framtid

Detroit: Become Human målar upp en framtid (år 2038) där verklighetstrogna androider har blivit en del av människornas vardag, på gott och ont. För många innebär det ett enklare liv där androiderna sköter vardagens tristess och förenklar tillvaron, men för andra innebär det arbetslöshet och meningslöshet när de kan göra ditt jobb bättre.

När vissa samhällsproblem har försvunnit med androidernas intågande har lika många nya tillkommit. Det som gör premissen så intressant är hur effektivt och trovärdigt berättandet målar upp hur samhället har påverkats av det. Redan i de inledande scenerna förstår man att inte alla ser på androiderna lika positivt och att det är en ganska dyster värld vi får ta del av, trots de tekniska framstegen.

Annons

Nytt och klyschigt på samma gång

Spelet kretsar kring den så kallade ”avvikelsekrisen”, som innebär att fler och fler androider har börjat bete sig mer mänskligt och uppvisar fri vilja. Krisen får vi uppleva utifrån tre perspektiv; polisandroiden Connor, som får i uppdrag att utreda krisen tillsammans med sin mänskliga kollega Hank, Kara som flyr från sin ägare tillsammans med dennes dotter och Markus som leder androidrevolutionen.

Kara presenterar ett mer jordnära och känslomässigt perspektiv, medan Connor är ett spännande och ganska klassiskt men effektivt polisdrama. Markus perspektiv är verkligen inget dåligt perspektiv, men det är den berättelsen som känns allra mest klyschig och förutsägbar. Då resten av spelet är ganska realistiskt, lutar hans resa mer mot en hjältesaga om ”den utvalde” som ska rädda världen (eller androiderna i det här fallet). Även om berättelsen i stort berör och hänför mig känns den ibland lite övertydlig i sina budskap och som att vi sett det här förut.

Imponerande förgreningar

Det som då gör Detroit: Become Human är just hur mycket du kan påverka händelseförloppet. Mot slutet av spelet insåg jag att det kunde ha sett väldigt annorlunda ut om jag gjort ett annat val eller misslyckats med en handling långt tidigare. Efter varje kapitel får du se ett flödessschema som visar dina val och de du missade. Många gånger tappade jag hakan över hur mycket jag hade kunnat gjort annorlunda. Det är imponerande hur varierande två olika spelomgångar kan se ut, även om mycket så klart ser exakt likadant ut oavsett vad du gör eller säger.

Val och förgreningar gör dock inte ett bra spel i sig, utan de kan lätt finnas där ”bara för att”, för att måla upp en illusion av att de har betydelse. I Detroit: Become Human är manuset dock så pass välskrivet att jag blir indragen i berättelsen, mycket på grund av att jag vet att mina handlingar har konsekvenser som kan styra den åt skiljda håll. Vissa delar är dock mer interaktiva filmsekvenser utan någon påverkan på handlingen, men för det mesta finns de åtminstone där för att förmedla något viktigt.

Som att kontrollera ett skådespel

Grafiskt är det imponerande till tusen och det känns nästan som att jag tittar på en tv-serie ibland. Att många av karaktärerna är androider gör dessutom att det är lättare att förbise att de ibland rör sig lite ryckigt eller att deras ansikten inte ser helt verkliga ut. Fotorealism är inte alltid det mest tilltalande, men tillsammans med den futuristiska estetiken och den detaljrika skildringen av staden Detroit blir det intressant.

Även röstskådespeleriet och användandet av ”motion capture” är på topp, vilket gör att jag verkligen tror på karaktärerna jag ser på skärmen många gånger.

Quantic Dream förlitar sig tyvärr fortfarande mycket på så kallade ”quick time events” för att skildra actionsekvenserna och de mer kroppsliga handlingarna. Här känns det istället som att konceptet stått stilla ändå sedan Heavy Rain släpptes för åtta år sedan. Det är helt enkelt inte så spännande som de tror att föra den högra spaken åt höger för att öppna en dörr eller hälla upp ett glas vatten. Ibland är det visserligen ett fungerande grepp eller ett sätt för att göra spelaren mer delaktig, men för det mesta är det ett ganska uttjatat och ”speligt” moment.

Gillade du studions tidigare spel kommer du utan tvekan att uppskatta Detroit: Become Human, då det visar att spel faktiskt kan låna från filmmediet och samtidigt bli något helt annat. Även om det så klart inte är helt utan sina brister. Om du inte gillar Heavy Rain eller Beyond: Two Souls, vågar jag nästan säga att du borde ge det här en chans ändå.

Spel ska kanske inte försöka efterlikna film för mycket, men Quantic Dream bevisar onekligen att det går att göra något intressant av det.

Läs även
Test: Playstation VR
Playstation VR: 13 spel betygsatta
Test: HTC Vive

Våra senaste jämförande tester
Bäst i Test: Trådlösa sporthörlurar
Bäst i test: 4 lcd-modeller under 15 000
Bäst i test: Sportklockor
Bäst i test: Mobiler i premiumklassen 2017
Bäst i test: Gaming-tangentbord
Bäst i test: 3 nya spelmöss
Bäst i test: Bluetooth-högtalare
Bäst i test: In-ear-hörlurar
Bäst i test: Träningsarmband

Info
  • Genre Äventyr, Action
  • Format PS4
  • Antal spelare 1
  • Utvecklare Quantic Dream

Recension: Detroit: Become Human

Med Detroit: Become Human har utvecklarna tagit sin speldesign till nästa nivå med en intressant premiss och en berättelse du verkligen kan påverka.


4
Vi diggar
  • De imponerande valmöjligheterna
  • Haktappande grafik
  • Röstskådespeleriet
Vi dissar
  • Överflöd av trötta ”quick time events”
  • En aning klyschigt och förutsägbart
  • En del lite väl ”styrda” sekvenser
Visa kommentarer / Kommentera nu
Recension: Detroit: Become Human - Film möter spel i spännande framtidsdrama
Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17