Digital Life
Välkommen till Digital Life – full koll på den digitala världen
2

Recension: A Way Out

Ge mig en väg ut från A Way Out

Josef Fares nya spel ger upphov till många skratt, men förmodligen av helt fel anledningar än vad som var tänkt.

Huawei

Det har varit svårt att undvika all hype inför A Way Out när jag scrollat igenom olika sociala media. Folk som provat spelet innan mig har skrivit mycket gott om det och de har lyft fram regissören och spelmakaren Josef Fares, som ligger bakom Hazelight Studios. Jag kan också nämna bra saker med spelet, men de är tyvärr ganska få.

Oavsett om du spelar smart så blir allt konstigt

Spelets upplägg är rätt enkelt att förstå. Du spelar en av två karaktärer, Leo eller Vincent, som hamnat i fängelset någon gång under 70-talet, och de vill båda av olika anledningar rymma. Du kan välja Vincent, en lite lugnare snubbe som tänker igenom sina valmöjligheter innan han agerar, eller Leo, som inte verkar tänka alls utan agerar impulsivt och osmart. När du väl valt, så börjar det spännande med spelet – du behöver någon som spelar den du inte valde.

Spelet öppnar rätt schysst och man får följa dessa killar som lär känna varandra i fängelset där de har det gemensamma målet att komma ut därifrån. Med delad skärm kan du se vad du gör och samtidigt se vad som händer din medspelares karaktär, om du klarar av att fokusera på två händelser samtidigt förstås.

När jag och min vän spelat en stund så känns storyns presentation som en ren katastrof. Det är rörigt då berättelsen är framförd på ett sätt så att tidsuppfattningen helt saknas. Att ena sekunden ta sig ur sin cell för att i nästa vara i ett tvätteri, och sen i ett snickeri utan att någon vakt eller intagen verkar bry sig känns inte rimligt. Dialogerna är torftiga och ett gammalt Telltale-spel känns både snyggare och mer lättnavigerat.

Annons

En ambivalent frihet

Spelet är oftast mer som en film där du styrs hårt till vad som ska göras. Det är fullt av quick time events och valfriheten är väldigt liten genom hela spelets gång. Det är ändå helt okej att se detta som en interaktiv film, men samtidigt tvingas denna känslan bort då du har vissa friheter när du väl vandrar runt. Friheter som ändå är helt meningslösa när det gäller berättelsen. Du kan prata med andra, men det leder mest ingenvart. Du kan röra små objekt som till exempel plinga på en cykels ringklocka, eller fixa lite lampor här och där men det ger inget djup till spelet. Det enda roliga i detta är att man på vissa ställen kan spela små “in game minigames” och på sådant sätt tävla mot din kompis. Det kan vara pilkastning, baseboll, armbrytning eller spela instrument ihop, och det är bra mycket roligare än samarbetet som behövs för att rymma.

Mer kärlek, tack!

Jag fattar att speltillverkarna har velat få till ett actionfyllt och häftigt spel men det känns som om de hade behövt mer tid till att få det bra. De ska verkligen ha eloge för vissa schyssta partier där den delade skärmen verkligen kommer till sin rätt, och det är bra klippt och imponerande framfört mellan olika scener. Hade hela spelet fått sådant arbete bakom sig så skulle det varit fantastiskt. Det hade också varit så mycket bättre om de hade jobbat på en bra och väl framförd berättelse och plot twist som kan anas under spelets gång. Och om det komiskt dåliga röstskådespeleriet genom hela spelet hade fått lite mer kärlek.

Jag körde igenom spelet med flera olika vänner och alla skrattade vi tillsammans, men av helt fel anledningar än det förmodligen var ämnat. Det är väldigt humoristiskt att se killarna agera korkat, att se hur spelmekaniken felar och lustigt när dialogerna och berättelsen känns helt fel. Det var också roligt med alla småspel och att tävla mot varandra. Men att ha spelat A Way Out och mest minnas sådana saker gör att jag tycker att spelet har missat sitt mål. Berättelsen om killarna har bleknat förutom vissa fina dialoger dem emellan längre in i spelet, medan tävlingarna och samarbetet med mina vänner består. Jag hoppas och tror ändå att det här är startskottet på lite annorlunda co-op-spel framöver.

Läs även
Test: Playstation VR
Playstation VR: 13 spel betygsatta
Test: HTC Vive

Våra senaste jämförande tester
Bäst i test: Sportklockor
Bäst i test: Mobiler i premiumklassen 2017
Bäst i test: Gaming-tangentbord
Bäst i test: 3 nya spelmöss
Bäst i test: Brusreducerande hörlurar
Bäst i test: Bluetooth-högtalare
Bäst i test: 5 tv-apparater med 4k
Bäst i test: In-ear-hörlurar
Bäst i test: Träningsarmband

Info
  • Genre Äventyr
  • Format PS4, Xbox One, PC
  • Antal spelare 2
  • Utvecklare Hazelight Studios

Recension: A Way Out

Josef Fares nya spel ger upphov till många skratt, men förmodligen av helt fel anledningar än vad som var tänkt.


2
Vi diggar
  • Roligt sätt att spela tillsammans
  • Vissa riktigt snygga scener
Vi dissar
  • Osammanhängande handling
  • Dåligt röstskådespel
  • Striderna
  • Vill mycket men missar målet
Visa kommentarer / Kommentera nu
Recension: A Way Out - Ge mig en väg ut från A Way Out
Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17