Digital Life
Välkommen till Digital Life – full koll på den digitala världen

“Jag har slutat bry mig för länge sen”

Henric de la Cour

Albumaktuella Henric de la Cour gick slutligen med på filmaren Jacob Frösséns förslag. Det skulle bli en dokumentär med den forna Yvonne- och Strip Music-sångaren i huvudrollen. När vi får tag på Henric är det för att prata om de känslor projektet frambringade, arbetet med den nysläppta andraplattan Mandrills och om Eskilstunasonens relation till en dreglande apa.

Libratone Too

Om jag har förstått saken rätt så är en Mandrill en stor, otäck och utrotningshotad primat. Så, hur kommer det sig att du döpte ditt nya album efter en sådan?
– Det finns ett uttryck, ”monkey on my back”, som syftar på allt dåligt man bär med sig. Bagaget av ångest, problem och gissel som alltid finns där någonstans. Jag tror min apa är en skitstor, dreglande mandrill. Och eftersom jag själv säkert är ett gissel för någon annan, någon annans problem, så kanske jag är något liknande. Därav pluralformen.

Mandrills är ditt andra soloalbum, har arbetet inför detta skilt sig något gentemot det tidigare?
– Inte nämnvärt. Jag och Rikard Lindh (före detta medlem i Yvonne och producent på Mandrills reds. anm.) pratade lite om hur vi ville att det skulle låta. Att Mandrills inte skulle vara lika karg som debuten, lite mer ljud, lite mer detaljer. Rikard bidrog också med lite fler idéer till låtar som jag verkligen gick i gång på.

Jag får känslan av att albumet är mer personligt än debuten. Var det något som bara föreföll sig eller var det planerat?
– Det är klart att det är personligt, men jag tycker det ska vara så. En grej jag gillar är att jag sjunger duetten Shark med Susanna som det faktiskt handlar om. Det blev lite meta.

Vad har influerat dig under perioden du skrev den senaste skivan?
– Svårt att säga. Det blir liksom som det blir. Jag hade ett ganska tufft år 2012. Jag låg på sjukhus i flera månader och blev opererad flera gånger, hade ett psykiskt breakdown och var tvungen att lägga in mig för det. Så det var mycket skit som pågick under året vi gjorde skivan. Det kanske påverkade.

Annons

Parallellt med albumet släpps nu en dokumentärfilm med dig i huvudrollen. Hur kom det sig att du ställde upp när filmmakaren Jacob Frösséns knackade på dörren?
– Jag duckade honom ganska länge faktiskt. Men han låg på och till slut började jag höra mig för om honom och såg hans förra film om Olle Ljungström. Vi tog ett möte och pratade lite om hur han ville göra och vad jag var beredd på att göra. Sen körde vi på.

Hur har det varit att ha en kameraman hack i häl de senaste fyra åren?
– Det var aldrig så. Vi hade bestämda tider då vi filmade. Intervjuer, spelningar, sjukhusbesök och så vidare.. Så det var aldrig fråga om nån slags jävla såpa. Så svaret blir: helt lugnt.

Vad tycker du om slutprodukten?
– Sorgsen men fin.

Filmen tar avstamp i din sjukdom, Cystisk Fibros, något du sällan pratar om. Vad fick dig att öppna upp dig nu?
– Jag har faktiskt pratat om det förr i en intervju i tidningen Sex (med journalisten Fredrik Strage reds. anm.). Det här kändes bara som en fortsättning på det. Men man hade ju inget val, det var bara att gå all in, annars tror jag det hade blivit sjukt dåligt. Jag är faktiskt inte speciellt intressant.

Filmen hade sin premiär under Way Out West,  och du var där. Hur var det att se sig själv prata om svåra ämnen på en bioduk?
– Jag hade ju sett det mesta innan i en rough cut-version, så det var mer kul att kolla publikens reaktioner, gråt och skratt om vartannat. I övrigt så var det ju en helt bisarr upplevelse.

Och se sin far snyfta?
– Ja, det var lite hårt.

Hur ser du på framtiden, nu när albumet är släppt, dokumentärprojektet avslutat och turnén inbokad?
– Det blir som det blir. Jag har slutat bry mig för länge sedan.

Visa kommentarer / Kommentera nu
“Jag har slutat bry mig för länge sen” - Henric de la Cour Musik, Intervjuer
Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17