Digital Life
Välkommen till Digital Life – full koll på den digitala världen

Utforskar albumformatet

Fibes, oh fibes!

Sedan albumdebuten Still Fresh har trion Fibes, oh fibes! varit landets pålitligaste leverantör av välproducerad soulpop. När jag träffar dem i studion på Södermalm är det bara dagar innan deras fjärde fullängdsalbum når butikerna.

Då Album är en hyllning till albumformatet känns det passande att vi sitter i ett rum med tusentals gamla vinylskivor längs väggarna.
– Det var kul att leka med det begreppet och göra en tydlig dramaturgi med en a- och en b-sida, förklarar bandets basist Edvin Edvinson samtidigt som han vrider och vänder på ett osynligt skivomslag.

Skönt snack om konstnärliga ambitioner och helhetstänk betyder naturligtvis ingenting om inte helheten låter bra. Vad gör bandet den här gången som de inte har gjort tidigare?
– Att säga att vi gör mindre den här gången är fel, men det är mindre polerat och mindre tillrättalagt. Det är råare och ärligare. Från att ha varit ett hopkok av producenter, låtskrivare och artister är vi mer som ett band nu, berättar Mathias.

En del av bandets musikaliska utveckling kan tillskrivas producenten Pontus Winnberg från Miike Snow:
– Han har hjälpt oss enormt mycket, men också definierat oss tydligare. Vi hade skrivit låtar för fem album innan vi visste vad vi ville göra och det är lite därför det har tagit så lång tid. Han hjälpte oss med urvalet och ledde oss in i någonting vi ville göra, säger bandets sångare Christian Olsson.

2009 släppte Fibes, oh fibes! albumet 1987 som i mångt och mycket var en kompromisslös hyllning till det glättiga 80-talet. Den pompösa och superproducerade popmusiken gick hem hos både kritiker och publik, men Fibes, oh fibes! är inte bandet som upprepar sig.
– Vi kände att vi hade kommit så långt vi kunde med soundet vi hade på 1987, berättar Edvin. Det var en naturlig del av förra skivan och vägen dit var ganska självklar. Men när vi har gjort upp med någonting vill vi gärna gå vidare.

Annons

Inför förra plattan åkte gänget till Magaluf för att skriva låtar. Så, vart reser man för att skriva en mer jordnära platta som Album?
– Haha, Göteborg satte verkligen stämningen, skojar Christian. Vi har faktiskt hållit oss väldigt lokalt och närodlat den här gången. Det har varit en del av plattans tema att inte försöka fly från våra liv. Vi har hållit oss hemma och jobbat med folk i vår närhet.

Att Mathias som ensam bandmedlem bor kvar i staden där allting börjande någon gång i början av 2000-talet har inte bara inneburit bonuspoäng hos SJ:
– I och med att vi har spelat in en del av skivan här och en annan del i Göteborg har det handlat om att fånga ögonblickstillfällen på ett helt annat sätt än tidigare och jag tycker verkligen att vi har utnyttjat de olika miljöerna i låtarna, säger Edvin.

Innan jag avslutar intervjun måste jag reda ut någonting som alltid har förbryllat mig. När man läser om Fibes, oh fibes! förekommer ordet ”lyxigt” i var och varannan ingress, men när jag sitter och pratar med dem känns de inte lyxigare än några andra. Vad är lyxighet för dem och hur har de egentligen förtjänat sitt unika epitet?

Christian har en möjlig förklaring:
– Jag kan nog förstå vad det handlar om. Det kommer mycket från att vi har gjort väldigt slicka och välproducerade plattor, och framförallt att vi gjorde dem under en tid då det var lite fult att gilla sånt. Men egentligen tycker jag att det är mer spännande att ingen kan hitta en bra benämning på vad vi håller på med.

Edvin flikar in:
– Jag tycker att lyx är ett ganska komplicerat ord, men om tre tjommar från Göteborg som har gjort det de ville göra kan betraktas som lyxigt, då är det okej, liksom.

Visa kommentarer / Kommentera nu
Utforskar albumformatet - Fibes, oh fibes! Musik, Intervjuer
Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17