Handlingen påminner till stor del om de förgående kultfilmerna med Mel Gibson som Mad Max. Vår hjälte är i vanlig ordning en ensamvarg som till varje pris vill agera själv i den sandfärgade dystopiska framtidsvärlden. Imperator Furiosa (Charlize Theron) är i desperat jakt efter en plats där världen fortfarande grönskar med ett gäng vildingar i hasorna. När deras vägar korsas går de samman för att undkomma det vansinniga hotet som filmen genom bara är en nitroglycerinaccelerering bort.
Less is more är ett uttryck som inte existerar i den nya världen. Vansinnet, explosionerna och de hisnande biljakterna får här en tydlig plats på piedestalen medan bakgrundshistoria och andningspauser har fått stryka på foten. Tack och lov är det med en sådan uppfinningsrikedom och osvikligt hantverk att man inte hade velat ha det på något annat sätt.
Mad Max: Fury Road är framförallt en fest för ögat där tyngden i actionsekvenserna spelar i en helt egen liga. Ett stort plus i kanten för kostymarbetet och de makalösa fordonsbyggena (av någon briljant anledning står en vanskapt figur och spelar elgitarr i fronten på en gigantisk truck!).
Självaste Mad Max må vara den stenhårda titelkaraktär som gestaltas fint av begåvade Tom Hardy, men det är Charlize Therons hjältinna Furiosa som stjäl varenda scen hon är med i. Nicholas Hoult briljerar även som det hjärntvättade halvlivet Nux som gör precis allt för att få en plats i Valhalla. Alla bär på sina mörka minnen från vad som hänt efter att jorden gått under, alla gör vad de kan i jakten på upprättelse och ett drägligt liv.
Låt längtan efter uppföljaren börja.