Just denna kväll har han dock en del att jobba med. Det är kallt. Riktigt kallt. Termometern visar nio plusgrader och ett isande höstregn har duggat tätt över huvudstaden dagen lång. Jag undrar om det faktiskt kommer dyka upp tillräckligt många besökare för att få igång ett band som fyllt de flesta amerikanska arenor värda att fylla, och som trots allt gör sin sista spelning på “ett bra tag framöver”. Men Grönans näst sista spelning för säsongen tycks, vädret till trots, sakta men säkert fyllas med förväntansfulla ungdomar som desperat försöker hålla sig kvar i sommaren.
Och även om bandet, under inledande ‘Come On’ från senaste albumet ‘Lex Hives’, kämpar för att få igång frusna instrumenthänder utlovar Howlin’ Pelle på sitt säregna narcissistiska, men alltjämnt charmiga, sätt en “varm och trevlig afton”.Och både varmare och trevligare blir det också. Men det är inte förrän en för kvällen pigg Nicholaus Arson vevar igång ‘Main Offender’ som kvällen blir någonting utöver den vanliga Gröna Lund-spelningen. Låten som de i mångt och mycket slog igenom med för 14 år sedan är så hårt förseglad i svensk rockhistoria att en publikextas är svårundviklig. Att placera en låt av den kalibern såpass tidigt in på spelningen kan tyckas lite chansartat, men visar alltjämnt på hur rutinerade Fagersta-kvintetten är i livesammanhang.
Därefter har The Hives, och i synnerhet en allt hetare Howlin’ Pelle, kvällen och publiken i sina händer. Trots ett fåtal svackor i bland andra nya singeln ‘Go Right Ahead’, som förefaller ovanligt platt och oinspirerad för att vara en Hiveslåt, räcker bandets gedigna samling hits för att värma upp både publik och recensenter för resten av kvällen.