Spelets längd har redan diskuterats i kilometerlånga trådar och recensenter försöker både rättfärdiga och förkasta kostnaden kontra längden. Naturligtvis är det en relevant fråga, men svaren är också väldigt individuella. Och visst kan det uppfattas som provokativt och snålt att vrida ur oss spelare våra surt förvärvade slantar och ge oss en demo för besväret. Men, det här är mer än en demo. Detta är en efterlängtad prolog.
Hälften film, hälften spel
Uppdraget, och några väl planterade ledtrådar för den invigde Metal Gear Solid-fantasten, presenteras på ett otrevligt snyggt sätt då vi följer med antagonisten till ett inhumant utomhusfängelse. Parallellerna till det kontroversiella amerikanska fängelset på Cuba är omöjliga att förbise. Allt känns kusligt och verkligt på samma gång och du inser snart att helvetet inte är pölar av eld och stinkande svavel. Det är regn, mörker och en ylande storm. Och djävulen bär svart hatt.
Lysande presentation
Uppdraget är, i sann Metal Gear Solid-anda, enkelt att förstå men svårare att utföra. Du är Solid Snake, en gammal räv, smidig som en panter, placerad i en miljö som i varje skrymsle och vrå bröstar upp sig och visar hundra procent ny generation.
Snake har kanske färre överraskningar i bältet än Batman, men vem behöver en massa skrot? Omgivningarna, din uppfinningsrikedom och kikaren är egentligen allt som behövs för att ligga steget före. Om du inte trampar snett, förstås.
Livlinan du får om du blir upptäckt är att tiden saktar ner under några få sekunder. Kanske räcker det för att få tillbaka övertaget? Det är helt upp till dig hur du går vidare. Du kan smälta in i skuggorna igen eller låta kulorna vina. Båda spelstilarna har sina för och nackdelar. Valet är ditt.
Huvuduppdraget är över på lite mer än en timme och de övriga utmaningarna fixar du på ungefär samma tid. Men, detta är ändå en värdig prolog till det kommande Metal Gear Solid V: Phantom Pain.