Ett ambitiöst misslyckande - Need For Speed: The Run
  • 2

Ett ambitiöst misslyckande

Need For Speed: The Run

Ett ambitiöst misslyckande

Need For Speed: The Run

Högoktanig racing, hissnande miljöer och ett medryckande storyläge – tomt skryt från en spelstudio vars huvudargument är en underutnyttjad grafikmotor.

Under EA:s presskonferens på Gamescom i augusti presenterades ett spel som påstods skulle förändra arkadracing-genren. Need For Speed: The Run är det andra spelet att utnyttja Frostbite 2, Dices monstermotor som hjälper till att driva muskelpaketet Battlefield 3. En trailer visade upp toksnabb racing genom ett välregisserat snökaos av laviner och explosioner. Förväntningar byggdes upp inför mer av samma vara – men det visade sig att det var slut i skafferiet.

Tyvärr varar den banan inte längre än tre minuter. Resten av spelet bjuder visserligen på högupplösta och stundom vackra miljöer, men med en distinkt smak av halvfabrikat. I synnerhet gäller detta stadsbanorna som med sina kulisser inger känslan av att man kör runt i en nedlagd filmstudio.

Panasonic

Om vi lämnar nymodigheterna bakom oss och istället tar ett steg tillbaka för att se över Need For Speed-seriens kärna, de intensiva biljakterna. Det går som vanligt toksnabbt och känslan av att passera sin motståndare, bara sekunden före målgången är grym. Däremot agerar dina motståndare i stort sett hjärndött fram till att de under dem sista sekunderna av banan plötsligt utvecklar en osviklig fordonshantering. Med andra ord är det upplagt för både frustration och ständiga omstarter. Extra hemskt blir det när The Run presenterar de långsamaste laddningstiderna för ett bilspel jag varit med om. Varför inte gå och ta en kopp kaffe eller betala räkningarna medan du väntar?

Att EA ens implementerade ett storyläge är för mig obegripligt. En snubbe blir skyldig maffian lite för mycket stålar. Vips så får vår hjälte ett erbjudande från en kvinna att rädda sitt liv genom ett race från kust till kust, med ett förstapris på 25 miljoner dollar. Rena rama Kalle Anka-handlingen – men med tatuerade mexikanare och välrenderade bröst förstås.

Någonstans fanns en vilja, om än otillräcklig, att skänka mer spänning åt en genre på tomgång. Problemet är att det inte räcker med en grov skiss utan den måste även produceras med ett stabilt hantverk. Här bromsar Need For Speed: The Run in en bra bit före målsnöret.

Ett ambitiöst misslyckande

2
  • Farten
  • Konceptet
  • Plastiga stadsmiljöer
  • Korkad handling
  • Bandesignen
Visa kommentarer