N är Motorola presenterar Razr XT910 lägger de fram argument som att telefonen tål ovanligt okänslig behandling tack vare sin enormt fina byggkvalitet. Telefonen är delvis byggd i materialet kevlar (sådant man gör skottsäkra västar med). Man kan spilla vatten på den (den har ett nanobehandlat och vattenavstötande gorillaglas), tappa den i golvet och behandla den allmänt oömt.

Fram med tvåhandsfattningen!

Och hållbarheten behövs, för du kommer att tappa den. Trots att telefonen är den tunnaste smartphonen på marknaden så är den enormt otymplig med sin kolossala 4,3-tumsskärm av AMOLED-typ. Razr skulle kunna extraknäcka som serveringsbricka. Ibland känns det som om den vore anpassad för en gigantisk, långfingrad gorillahand snarare än min normalstora näve. Att navigera den utan en tvåhandsfattning är i stort sett omöjligt. Att Razr dessutom är hal som en tvål gör inte det hela bättre.

Razr är faktiskt för stor för ansiktet. Om mikrofonen ska vara i munhöjd hamnar högtalaren för högt i förhållande till örat. Man hör ingenting. Så man får välja. Prata eller lyssna. Dock är ljudkvaliteten krispig och fin.

Trots yttermåtten bjuder Razr i övrigt på en riktigt trevlig användarupplevelse. Skärmen är bra även om den inte når upp i samma klass om Samsung Galaxy S2 eller Iphone 4:s retinaskärm. Den är lite pixlig och oskarp, och bland annat texter blir lite pixliga på grund av att man valt en skärm av PenTile-typ.

Kameran – en besvikelse

Den dubbelkärniga processorn på 1,2 gigahertz är rapp. Vi upplever dock lite ryckigheter i Motorolas gränssnitt Motoblur baserad på Android-version 2.3.5. Denna innehåller en rad poänglösa 3D-animationer och annat lull-lull. Precis som med alla andra Androidtelefoner så fungerar Googles svit av programvaror helt sömlöst. Detsamma gäller diverse sociala medier som Facebook, Twitter och Picasa. Telefonen har micro-usb, micro-hdmi, plats för sd-kort och två kameror. Den framåtriktade kameran på 8 Megapixel är oförlåtligt brusig. En stor besvikelse när vi jämför den med andra telefoner i klassen. Det går att filma i full-hdi 30 fps, men även här sviker optiken.

Batteritiden är exemplarisk och blir ännu bättre då Razr är lite smartare än många andra telefoner och ger förslag på inställningar (kallat Smart Actions) beroende på hur du använder telefonen. Detta förbättrar batteritiden avsevärt. Föredömligt Motorola!

Imponerande nytänk

Motorola menar att Razr är en perfekt mediehub i det moderna hemmet. Genom att koppla den till tv:n med en dockningsstation kan man strömma musik, kolla på film och ägna sig åt mediekonsumtion via ett system Motorola kallar för Webtop. Tanken är att man ska styra det hela med en liten fjärrkontroll som även fungerar som headset/bärbar telefon via Bluetooth om telefonen är dockad mot en tv. Men det tar inte slut där, man ska även kunna docka Razr mot en ”lapdock”, det vill säga en skärm med inbyggt tangentbord vilket förvandlar telefonen till en enkel laptop. Problemet är bara att inget av de tillbehör som gör luren så unik finns att tillgå. Vilket dessvärre gör att Razr ”bara” blir ytterligare en Androidlur i segmentet. Detta är synd, för tanken att använda telefonen som en mediekameleont är fantastiskt innovativt och tilltalar oss mycket.

Razr:s problem är kort och gott att det inte spelar någon roll hur smal och tunn man är. För man kan tyvärr inte bli supermodell om man bara tilltalar – eller är byggd för – gorillor. Är du i köptankar så råder vi dig att avvakta tills Galaxy Nexus lanseras för att jämföra alternativen innan köp. För då kanske Motorola äntligen hunnit lansera de tillbehör som faktiskt gör Razr till ett riktigt spännande alternativ, och kanske en riktig vinnare. För Razr är en riktigt, riktigt bra telefon. I alla fall i teorin.