D et är knappast någon slump att Adblock är ett populärt tillägg i webbläsaren Firefox, eller att de flesta gör något annat under tevereklamen. Och inte vill vi bli tillsagda hur vi ska tänka heller, av beskäftiga myndigheter, lärare och andra. Ur detta föds två behov: att kunna ”stänga av” och att kunna få veta saker nu, men inte jämt. Och jag vill kunna bestämma själv när och hur.
Med dagens alltmer mobila Internet har det blivit lättare att tillfredsställa det andra behovet, att få veta saker när man behöver, där man är. Det är lite värre med behovet av avskärmning och koncentration. Och det blir inte lättare av att alla som har något de vill sälja gärna vill komma in i din mobil, laptop eller läsplatta. Det medför också grannlaga val när det gäller hur kontaktbar man vill vara egentligen. Men på alla dessa problem finns det redan olika tekniska lösningar, typ Adblock, spärr av oönskade samtal etc, för den som inte helt resolut skippar nätet helt och hållet längre stunder.
Redigera dina synintryck
Värre ställt är det med den faktiska, fysiska omgivningen. I varenda stad och tätort, på varenda tättrafikerad väg vimlar det av reklam och andra uppmaningar. En ganska stor del av synfältet fylls upp av sådant, nästan som en sorts visuell terror. Så upplevde i alla fall forskaren och uppfinnaren Steve Mann det redan på 80-talet, och som motmedel konstruerade han en apparatur som gjorde det möjligt för honom att själv bestämma vilka visuella intryck han ville ha, även när han rörde sig ute i samhället.
Han kopplade ihop sig med en bärbar datorutrustning, som från början vägde åtskilliga kilo och inte såg klok ut, vilken förstärkte och förändrade hans visuella upplevelse av omvärlden och försåg hans synfält med alla möjliga funktioner. Till sist kan man säga att han hade ett helt kontor på näthinnan, samtidigt som oönskade reklamaffischer raderades och förseddes med text som han själv ville läsa, till exempel vägbeskrivningar, eller en bok, samt hyperlänkar som förändrade synfältet till en sorts levande webbsida; allt han såg och gjorde kunde också kontinuerligt sändas tillbaka till nätet. Kontor, internet, filmstudio – allt rakt in i ögat. Numera har hela apparaten kunnat reduceras till något som nästan ser ut som ett par vanliga glasögon.
De här experimenten gjorde Mann till den första människa i världen som befann sig i konstant intim kontakt med en datorgenererad verklighet – en cyborg i ordets rätta bemärkelse, dvs en person hos vilken gränsen mellan männsika och dator är så pass utsuddad att de bildar en enhet, i princip en ny typ av halvartificiell organism.
Cyborgs av naturen
Vi befinner oss nu alla på gränsen till att kunna bli sådana cyborgs. På ett sätt har vi varit det länge, om man vidgar begreppet lite. Kognitionsforskaren Andy Clark menar att vi egentligen sedan årtusenden är föranpassade, så att säga, till att kopplas ihop med maskiner, eftersom vi har varit beroende av verktyg under mänsklighetens hela historia. Vi är faktiskt cyborgs ”av naturen”…
Följ Digital Life