Vi lever sedan länge till stor del i en medierad verklighet. Mycket av det vi påverkas av och förhåller oss till når oss via olika medieupplevelser. Ju mer du tittar på teve, ju mer du surfar, desto mera medierad kan din verklighet bli. Forskning har visat att vi känslomässigt inte alltid gör någon större skillnad mellan det medierade och det direkt upplevda. Kort sagt: en film kan påverka oss nog så mycket som en verklig händelse. Vi kan till och med minnas medieupplevelser som om de hade hänt på riktigt.

Tänk på en lyckad 3D-animation i en långfilm. För ett ögonblick kan man på fullt allvar undra vad som är datorrenderat och vad som är ”filmat” och alltså mera fysiskt verkligt. Själv ”förstår” jag att mycket i filmen ”Den perfekta stormen” är 3D-animerat, men jag rycks häftigt med i alla fall. Och omvänt påstås de verkligen fantastiska sekvenserna i dokumentären Flyttfåglar vara filmade på riktigt.

Vad är det alltså man gör med ett kraftfullt 3D-program – eller överhuvudtaget med fascinerande filmer? Man trollar. Man kan med fog säga att all medierad kommunikation är en sorts magi. Några bokstavsstreck på ett papper och en hel värld tar form i läsarens medvetande. Skaffa ett häfte med streckgubbar och pratbubblor som associerar till nakna barn och du kan bli åtalad för barnporr. Fantasins, inbildningskraftens makt är enorm.

Med tanke på det så kan det ju bli lite egendomligt när fejkade personer eller händelser framställs som ”sanna”. En intressant variant på det är rekonstruerade händelser i nyhetsinslag i form av animationer, något som börjat dyka upp på sistone. Taiwanesiska Next Media Animation har specialiserat sig på saken. De producerar massor av animerade nyhetsrelaterade videos, vilka inte i sig utgör sig för att vara verkliga, men som kan visas i sammanhang som normalt handlar om verkliga händelser. Tiger Woods bilkrasch är ett exempel på vad som animerats. Och tjänsten har så smått börjat användas av nyhetsbolag som BBC och CNN. (Sök på ”Animation: The future of journalism?” och se själv.)

Vad gäller de nyhetsrelaterade animationer som hittills dykt upp, så är de uppenbart animerade, ganska grovt tillyxade. Men det är inte osannolikt att vi får se fler verklighetsliknande inslag i framtiden. Detta har ju redan blivit vardagsmat i så kallade dokumentärfilmer, särskilt med historiskt innehåll. Vad kan följden bli? Det finns två ytterligheter. Antingen tror man på det som animeringen framställer eller också gör man det inte. Om man inte tror på det, så kan det i nästa steg leda till att man förlorar förtroendet för nyhetsrapporteringen, om man nu har haft något sådant.

I allmänhet tycks det i mediesamhället finnas en tydlig trend mot att sudda ut de tidigare överenskomna gränserna mellan verkligt och inte (lika) verkligt. Om man kan rekonstruera historiska händelser med hjälp av skådespelare eller verklighetsliknande animationer, så varför inte nyhetsinslag? Det kan ju för övrigt räcka med att ändra kameravinkel för att ett filmat eller fotograferat inslag helt ska ändra innebörd. (Sök på ”hur bilden togs infontology”.)

Min slutsats av allt det här blir att det vi ser – ”fakta” – ändå aldrig är ”verkligheten”. Det vi uppfattar, reagerar på och behandlar som verkligt är det som i praktiken är verkligt. Utmaningen är att få det att stämma överens med vad andra uppfattar. Men det finns inte, har aldrig funnits, några garantier för att det gemensamt uppfattade är det sanna.