När jag tog mig an Warren Spectors stilbildande actionrollspel Deus Ex för tio år sedan uppstod ett sadomasochistiskt förhållande av värsta sort. Det var långt ifrån fantastiskt, men frihetstanken och det vuxna tilltalet gjorde det oförglömligt.
Tillbaka till rötterna
Eidos Montreals bidrag till serien har en uttalad ambition att gå tillbaka till rötterna och just därför har man förlagt handlingen till år 2027 – 25 år innan händelserna i det första spelet.
I centrum står Adam Jensen, säkerhetschef på det världsomspännande företaget Sarif Industries som sysslar med augmentations – implantat som ger människor nya förmågor. Efter att företaget utsatts för en väpnad attack hamnar Adam på operationsbordet och när han vaknar upp är hans kropp fylld till bredden med cybernetiska förbättringar.
Nu handlar det om att luska ut vem som låg bakom attacken, reda ut frågetecken och – så klart – krypa i ventilationstrummor tills knäskålarna blöder.
Valfrihet på gott och ont
Deus Ex värnar om friheten att tackla situationer på ett sätt som speglar spelarens personlighet. Den som föredrar att prata sig ur kniviga situationer tillåts göra det medan en annan spelare kan skjuta på allt som rör sig. När det fungerar är det fantastiskt och när det inte fungerar är det frustrerande.
Allteftersom erfarenhetspoäng ramlar in kan jag låsa upp nya färdigheter men det är svårt att hitta en bra balans mellan hjärna och muskler. Allt för ofta slutar mitt smygande med att ett larm triggas varpå jag sitter på huk i ett hörn och avrättar alla som kommer in rummet. Den bristfälliga AI:n uppmuntrar till ett slentrianmässigt utnyttjande av fiendernas dumhet och då faller hela idén med Deus Ex.
Under spelets inledning är jag inte ett dugg imponerad, men när jag tar mina första stapplande steg i den Blade Runner-doftande storstaden vänds avsmak till fascination. Regnvåt asfalt, neonskyltar och skyskrapor skapar en trovärdig storstadsdystopi fylld av människor som, trots simpla dialogval, taskiga ansiktsanimationer och underligt röstskådespel känns mänskliga.
När jag vandrar runt på Detroits gator mellan huvuduppdragen är det är bara att konstatera att Deus Ex: Human Revolution, liksom sin föregångare, är långt mycket bättre än sina uppenbara brister.
Följ Digital Life