Två robusta högtalare, några sladdar och en kontrollenhet är allt som ligger i kartongen. Smidigare än så här kan det inte bli, tänker jag när jag placerar högtalarna på skrivbordet, tutar in den mintgröna kontakten i datorn och lutar mig tillbaka.
Vid mina fötter ligger min gamla baslåda och morrar avvaktande som ett åsidosatt husdjur.
Grå metall och svart plast
Om man har fastnat för Bose-familjens funktionella hörsalsdesign lär man inte bli besviken på Bose Companion 20 och dess diskreta kombination av svart plast och grå metall.
Den puckformade kontrollenheten gör inte något väsen av sig den heller. Den har en ratt för volym samt en extra ljudingång och en hörlursutgång på framsidan. Puckens ovansida är en touchknapp som agerar strömbrytare. Med sin gummiklädda undersida ligger den bra på skrivbordet utan att halka runt.
Låter kanonbra, för det mesta
Bose själva framhåller sin patenterade Truespace-teknik som den bästa uppfinninbosegen sedan skivat bröd, men i vanlig ordning är det inte tal om någon revolution. När det handlar om högtalare som i första hand är tänkta att placeras på vardera sidan av en datorskärm kan för stor spridning snarare bli en nackdel, speciellt när jag lyssnar på musik och vill ha en tajt ljudbild som inte breder ut sig i sidled.
Därmed inte sagt att jag inte gillar ljudet som strömmar ur Bose Companion 20. Trots högtalarnas storlek och avsaknaden av baslåda låter det rent, starkt och förvånansvärt rikt på bas. Faktum är att basen kan bli lite väl framträdande och det är då systemets största brist ger sig till känna.
All respekt för Bose som har lyckats konstruera ett par multimediahögtalare som låter bra till det mesta – för det gör de – men jag hade verkligen önskat mig en liten ratt för att reglera basen. Visst går det mesta att lösa i ljudkällans equalizer, men det är inte användarvänligt och då faller hela idén med ett avskalat system.
Följ Digital Life