T anken bakom Sonos produkter är att man ska ha så många som möjligt, gärna flera stycken i varje rum. Systemet ska vara fritt från sladdar, diskret och lättkontrollerat. Vännerna ska komma över. Vännerna ska säga ”wow”.
Att lansera en billig instegsmodell som kan konkurrera med moderna Ipod-dockor är naturligtvis ett genidrag. Likt en illasinnad knarklangare som ger dig specialpris på första fixen vill Sonos göra dig beroende av smarta lösningar och göra kosing på dina nyväckta begär.
Avskalat, på gränsen till handikappat
Med hjälp av fjärrkontrolls-appen kan du streama Spotify från telefonen, lyssna på webbradio och botanisera i datorns Itunes-bibliotek. Det fungerar förvisso väldigt bra, men om du inte bygger ut systemet kommer du att märka av vissa begränsningar. Om du prompt kräver ”nymodigheter” som äkta stereoljud måste du nämligen köpa en låda till och om du vill slippa dra en ethernetkabel till routern måste du köpa Sonos nätverksadapter för en dryg femhundring.
Den lilla lådan är intetsägande och diskret, som gjord för att ställas i en bokhylla eller hängas upp på väggen. Jag tilltalas av enkelheten men tycker att det är en stor brist att det saknas aux-ingång på baksidan. Trådlöst i all ära men ibland kan det vara bekvämt att koppla in en ljudkälla på det traditionella sättet.
Hur kan det låta så mycket?
I lådan sitter tre högtalarelement som alla drivs av varsin digitalförstärkare: två mellanregister på tre tum och en diskant. Basen pumpas ut genom det perforerade bakstycket. Det kan verka snålt, men oj vad det låter! Ipod-dockor i prisklassen brukar låta bäst på låga nivåer men Play:3 klarar sig föredömligt utan att göra avkall på kvaliteten. Ljudet är detaljrikt och distinkt samtidigt som det är snärtigt och tungt.
Om du är lockad av Sonos Wifi-baserade streaminglösningar men saknar kapitalet kan det vara värt att titta närmare Play:3. Den låter riktigt bra, är relativt lättanvänd och har potential att ge grannflickan tinnitus. Men du kommer att vilja ha fler…
Följ Digital Life