Glöm glada och käcka hobbits och stora vita slott. Världen i The Witcher 2 är grå, skitig och rå. CD Projekt har lagt The Witcher mycket närmare vår egen medeltid än vad några andra fantasyepos vågat. Och det är inte för att deras våldsamma spel lever på att leverera blodiga slag och mycket sex utan det är för att historien är så groteskt bra att varje blodutgjutelse och halmrullande känns som en naturlig del av handlingen.
Historien fortsätter där den slutade i förra spelet. Har du glömt vad som hände? Inga problem, ettans slut återupplevs som en tutorial där man får bekanta sig med huvudpersonen Geralt och andra karaktärer men även med kontrollerna. Det är snabba svängar till en början och från att ha gått från monsterjägare till livvakt åt kungen så brakar helvetet löst och Geralt sitter fängslad i väntan på avrättning. Mer om innehållet än så här avslöjar inte denna recension – The Witcher 2 måste upplevas på egen hand.
Spelet är berikat med otroligt många valmöjligheter. Varje liten konversation påverkar utkomsten i slutändan och återspelsvärdet är högre än hos något annat spel. CD Projekt har lärt sig läxan från sitt tidigare spel och levererar en upplevelse som är mer välpolerad och buggförskonad än föregångaren som var i speldugligt skick först efter ett par månader.
Systemkraven för spelet är inte höga men det arbete som artisterna hos CD Projekt lagt på varje karaktär, textur och miljö görs endast rättvisa om man sitter på en snabb dator med senaste generationens grafikkort. Och ja, det är värt att köpa en ny dator för att få uppleva The Witcher 2 i dess rätta form…
Lärlingen har nu hunnit ikapp och förbi mästaren. Bioware, som en gång i tiden sålde spelmotorn bakom Dragon Age till CD Projekt, kan nu bara sitta på sitt kontor och se den polska studion släppa ett spel som lämnar deras fantasysaga bakom sig.
Följ Digital Life