S agt och gjort, i en rasande takt bokades det ena intressanta namnet efter det andra och rätt som det var stod de färdiga för att välkomna nya besökare. Tyvärr stod torsdagens väder och mediernas ständiga smutskastning av festivalen i vägen. I slutändan öppnades ändå blockaden upp av den strålande lineupen, Sveriges gladaste festivalpublik och FKP Scorpios vetskap om hur en festival arrangeras.

Det började aningen stelt med ett uppenbart felplacerat The Drums som i regnet stod framför en gles publik på festivalens största scen. Det brände aldrig till och den annars så varma popen kändes ovanligt kall. Nya singeln, Money, har potential att växa till att bli en självklar sommarhit, men när bandet ser så så uppernbart obekväma ut på scenen blir konserten i det stora hela en besvikelse. Nu önskar jag att de kommer tillbaka till Sverige under bättre förutsättningar och på en mer lämplig scen.

Årets mest hypade bokning, rapkollektivet från Los Angeles, OFWGKTA (Odd Future Wolfgang Kill Them All), släppte loss sin ursinningslösa och mardrömslika hiphop under regnig himmel. Tyler, The Creator struttade runt på gipsat ben och fick publiken att gå i exstas. Yonkers och Radicals plockade fram Hultsfreds bästa sida då dessa låtar urartade i kaoseufori framför scenen. Det var uppenbart att Odd Future hade roligt på sitt första sverigebesök, trots de blöta förutsättningarna. Det ryktas att de ska tillbaka redan i höst för att uppträda på en ny festival på Globenområdet där Sonisphere hölls den 9 juli. Förhoppningsvis får vi höra en bredare repertoar och uteblivna Sandwitches.

När regnet lättat och festivalens andra dag tog sin början blev bob hund och den alltid lika starka liveshowen en bra start på dagen. Som vanligt blev det allsång, dans och vägkon på Thomas huvud. Men med en på tok för kort setlist och ett band på halvfart blev det en ovanligt svag bob hund-upplevelse. Allt på ett kort avrundade konserten innan jag vandrade bort till årets färskaste soulexport.

Charles Bradley, ett av festivalens varmaste, känslosammaste, lyckligaste och absolut bästa kort levererade som ingen annan på White Stage, scenen som en gång i tiden kallades Teaterladan. Den intima konserten skapade festivalens största stämning. Charles Bradleys kärlek till sin publik visade inga gränser och när han halvvägs in i konserten vandrade ut i publiken för att krama sina åskådare visste vi att det var något speciellt vi bevittnade. The World (Is Going Up In Flames) och Lovin´You, Baby satt stensäkert och rösten var enorm.

Årets bästa svenska hiphop står Ison & Fille för, som med sin senaste skiva, För Evigt, aldrig har varit bättre. Under Hultsfredsfestivalens tältscen bjöd de på tajt hiphop och visade varför erfarenhet räcker längst. När vi glider skapade hiphop-nostalgi medan de färska låtarna, Galen och Från Hjärtat, vittnade om var framtiden ligger. Under fredag natt lös Hultsfred upp av maffiga ljusshower och ett par djs för mycket ställde sig på den största scenen…

Foto: Tobias Ekvall